söndag 26 mars 2017

Ibland är man lessen ibland är man glad av Martina Montelius

Det här är Martina Montelius, och jag vet ingen som skriver som hon.

Ibland är man lessen ibland är man glad handlar om Rakel och människorna runt henne. Och allt annat runt henne, skräcken, sorgen, ilskan, vanmakten.  Men att beskriva den går inte, det blir platt och intetsägande, du måste läsa.

Det är skräck- och äckelkänsla men lika mycket galghumor och en stor dos verklighet. Vad gör livet med oss om vi inte passar in? Och vad är egentligen verkligt?
Rakel är 32 år och hatar allt som är naturligt. Är det så konstigt? Hon bär på ett hjärta som när som helst kan sluta slå och lungor som hotar att ge henne andnöd. Därtill bär hon på en ångest – även den helt naturlig – som sliter henne i stycken inifrån. På skolan där hon arbetar får ingen veta hur hon lider. Kollegerna har ändå nog av sig själva. Och Rakel kunde inte bry sig mindre. Hon är upptagen av att vänta på svar på ett brev hon skickat till någon hon tror kan bli en kamrat.
Språket är stilistiskt perfekt, surrealistiskt och snyggt. Att hålla läsaren fången genom en berättelse som detta kräver rätt sorts ord, i rätt ordning.

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller t.ex. Adlibris eller Bokus

Inlägg 26 av 100 i utmaningen #blogg100  

torsdag 23 mars 2017

Grannar - Kim Thúy

Dags för nästa godbit i påsen Grannar hos Novellix.

Novellen Hitomi av Kim Thúy. Så här börjar det: De är fem. Pappa, mamma, tre barn och en urgammal katt som heter Myrtille. Människor med historia och förväntningar. Livet rinner dem lite ur händerna...
En kväll, en vecka efter att jag hade flyttat in i min nya lägenhet, tände vi våra skrivbordslampor samtidigt. Det var så vi träffades: hans fönster mitt emot mitt, utan gardin eller persienner eftersom vi trodde oss vara ensamma. Han hade på sig en slips och jag en bomullskimono som hade tillhört min mormor.
Det här är vackert, finstämt, poetiskt... nästan svävande. Om livets vändningar i det lilla och om ett möte som blir av i sinnet mer än i verkligheten.

Jan Gradvall har skrivt förord till novellerna i asken Grannar och han avslutar så här: Grannar är något okontrollerbart, jobbigt, föränderligt, överraskande, berikande. Grannar är en del av livet. En del av att vara människa.

Läs dem allihop!

Detta är inlägg 23 av 100 i utmaningen #blogg100

onsdag 22 mars 2017

Priser och utmärkelser - H

H som i Harry Martinsson-priset

Harry Martinson-priset är ett pris som delas ut av Olofströms kommun i samarbete med Harry Martinson-sällskapet. Prissumman är på 83 950 kr. Priset började delas ut 2008 och delas ut vartannat år.

2016 års Harry Martinson pris till Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik.

Motivering: ”Harry Martinson-priset för år 2016 tilldelas Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, för en gärning där vetenskap i världsklass lever sida vid sida med ett stort engagemang för folkbildning. Ulf Danielsson är en fri tänkare som ser värdet i att förklara komplicerade sammanhang på ett enkelt sätt och som samtidigt är öppen för skönlitteraturens och inte minst lyrikens möjligheter att skapa bilder av det som är svårgripbart även för en vetenskapsman.”

Ulf Danielsson har skrivit fyra böcker, bland annat:

Mörkret vid tidens ände (2015, Fri Tanke förlag)
Boken är en snabb resumé av de senaste årens grundläggande fysikforskning där universums mörka sida spelar en allt viktigare roll. Det står klart att det mesta av universums energi och materia är mörk, fördold och till sin natur helt okänd. Här kan du se när han berättar mer om boken i programmet ”En bok, en författare”.

Dags att testa en fackbok kanske? :)

Detta är inlägg 22 av 100 i utmaningen #blogg100

tisdag 21 mars 2017

Grannar - Kjell Westö

En godbit ur Novellix-boxen Grannar igen. Denna gång Kjell Westö. En riktig favorit.

I novellen Midsommar med Herr Laakso får vi möta författaren själv en ensam midsommar i Helsingfors. Kjell bor i ett hus fyllt med äldre personer som inte alls uppskattar en ung persons vanor. Han kämpar med att bli omtyckt men det går sådär.

En midsommardag kommer han plötsligt väldigt nära.
Han föreföll förvånad över att jag öppnat. Det fanns något blygt och, ja, skrämt i hans kroppsspråk. ”Så ni … av alla … är hemma”, sa han tungt. Han tvekade en sekund eller två, men fortsatte sedan: ”Kom … det är bråttom!”
I ett sårbart ögonblick närmar de sig, Kjell och Herr Laakso. Försiktigt, lite trevande. Och där är den plötsligt, närheten och sårbarheten.

Som alltid så får vi en liten lektion i Finlands historia och en inblick i svårigheterna att inte glömma krigen. Då landsmän stod mot landsmän. Och som alltid får vi en aning om hur svårt det var, och fortfarande är.

Läs denna lilla pärla om hur vi kan hitta samhörighet i en svår stund.

Detta är inlägg 21 av 100 i utmaningen #blogg100 

 

måndag 20 mars 2017

Domaren av Ian McEwan

I Domaren av Ian McEwan får vi träffa Fiona Maye som är hovrättsdomare specialiserad på familjerättsfrågor och dömer i fall där man bland annat måste prioritera mellan barns välfärd och religiösa fri- och rättigheter.

Hennes äktenskap är i gungning. Hennes man vill ha en älskarinna med hennes välsignelse. Hon vägrar och han flyttar ut, men kommer tillbaka. Hela situationen gör att hon börjar fundera på sina prioriteringar i livet.

Samtidigt pockar arbetet på. Många svåra fall rörande relationer, äktenskap och barn kommer för henne, vilket gör privatlivet som hon på något sätt flyr väldigt nära.

Det här är en berättelse om val. Om moral och etik. Om människor vi kommer nära på olika sätt. Titeln leder kanske tanken lite fel, fokus är inte på själva domar-yrket. Orginaltiteln är The Children Act, och något liknande det hade kanske varit mer rättvisande.

Det är väldigt snyggt skrivet, skicklig berättarteknik och snygga ordvändningar håller mig fast. Jag får tänka till, det finns inga färdiga lösningar, inget facit. Och det är svåra frågor det handlar om. Inget är självklart, inget är tydligt. 


Jag fnissar lite på sina håll och upprörs ibland. Upprörs kanske främst åt att hon så "lättvindigt" låter mannen bara flytta in igen...

Jag diskuterar den i min bokcirkel ikväll, det ska bli mycket intressant att höra vad de andra tycker!

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Detta är inlägg 20 av 100 i utmaningen #blogg100 

söndag 19 mars 2017

Grannar - Merethe Linström

Vad är egentligen en granne – är det en främling, vän eller fiende? Begreppet väcker funderingar kring integritet och civilkurage, men det berör även ämnen som gemenskap, utanförskap och gränser. Hur förhåller vi oss till våra grannar?

I Novellix novell-box Grannar har nio författare – fyra svenska och fem internationella – fritt tolkat detta tema.

Jag läste nyss en av dem, Merethe Lindströms Ödelagda städer. Och som alltid är Lindströms texter som en sötsur bit i påsen. Den där om växlar smak vart efter, lite sakta. Berättelsen är långsamt vacker och orden stöttar det osäkra, det sköra. 
Jag saktar ner och kör in till vägkanten. Bakom oss skymmer en lastbil sikten innan den svänger in på en avtagsväg. Jag vet inte vad liftaren gör. Vi får vänta. Så är han framme, du sträcker dig bakåt och öppnar dörren. Släpper in det våta och oförutsedda, vad som helst. Liftaren tackar. Jag säger det är ingenting att tacka för.
Vi får ett ögonblick i livet, en biltur och en främling som kliver på som inte tvekar. Som öppnar sinnen. Som låter solen glimma till genom molnen. Som läker sår. Det är vackert!
Detta är inlägg 19 av 100 i utmaningen #blogg100