onsdag 22 november 2017

I en skog av sumak av Klas Östergren

Nästa nominerade på tur är Klas Östergren med I en skog av sumak.


Klas Östergren är riktigt skickligt med språket och gestaltningen i sina böcker, här får vi se tillbaka genom en långsam berättelse i det lilla.

Vi får möta huvudpersonen Kenneth som är ung 1970 i västra Stockholm. Runt honom knarkas det och sups det tidstypiskt. Vietnamkriget är ständigt närvarande. Kenneths mamma syr om kläder till vanföra och grannen misshandlar sin hustru utan att skämmas.

Så dyker en ny elev upp i Kenneths klass, Dan...
"Den här nye bar ytterrock, mörka byxor med pressveck, vit skjorta under en cardigan. Han hade välputsade brogueskor med lädersulor. Det ljusbruna, lite lockiga håret var kortklippt. På det hela taget en vuxen stil som inte betecknade någon särskild tillhörighet, och därför inte heller något klart avståndstagande."

Det hela är lite mystiskt berättat, och den där sommaren då inget händer... då händer allt, men Kenneth förstår det nog inte just då. Språket är som sagt snyggt och gör berättelsen rättvisa.

DN sammanfattar bra: "... även den nya boken är mycket Östergrensk, om ynglingars kliv ut i vuxenvärlden. Den kombinerar berättarglädje med ett öga för sociala sammanhang, och en nypa populärkultur."

Jag faller inte pladask, men visst är det bra.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller på t.ex. Adlibris eller Bokus.

tisdag 21 november 2017

Just nu är jag här av Isabelle Ståhl

Nästa nominerade till Augustipriset i den skönlitterära klassen. Just nu är jag här av Isabelle Ståhl.



Den här boken hade jag höga förväntningar på. Och den uppfyllde dem med råge. Den har kallats för generationsroman och en ny Jack. Men den behöver inte jämföras och bli en ny-något. Jag gillar den. Inte för att den är insmickrande och trevligt underhållande, utanför att den känns äkta.
Elise har GPS:en ständigt påslagen och utbyter erfarenheter av antidepressiva med sina vänner. Hon tycker egentligen bara om män i övre medelåldern, de är som hästar, så lugna, orubbliga och förnöjsamma, de har ingen ångest, de bara äter och sover och berättar anekdoter. Hon skulle vilja vara en häst.
Elise bokens huvudperson bor i Stockholm och är vilsen. Hon bor i andra hand och flyttar runt, jobbar på bemanningsföretag och flyttas runt. Hon läser strökurser på universitetet utan mål och söker hela tiden det sammanhang hon inte har. Allt ackompanjerat till sorglöst knaprande av Sobril och dejtande på Tinder.

Det är hudlöst och nära men ändå på en armlängds avstånd.  

Berättelsen är en mycket samtida Stockholmskildring. Jag påminns, som så många, om Therese Bohman och Lyra Ekström Lindbäck i stilen och gillar det. Händelser som nyss hände i verkligheten finns där och ger effektiva tidsmarkörer. Jag känner igen mig.

Kanske känner jag igen mig inte bara i miljön, kanske känner jag igen unga kvinnor idag, kanske är det så här det ser ut för många. Inte alls som det var för Jack.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. på Adlibris eller Bokus

måndag 20 november 2017

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Dags att blogga lite om de Augustprisnominerade i den skönlitterära klassen!


Går hårt ut med en fantastisk, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Författaren har prisats på olika sätt i sitt författarskap, för denna bok fick han 2017 års Aniarapris med motiveringen "I sin senaste bok visar Anyuru att han i Harry Martinsons anda också förmår framlocka den paradoxala strimma av hopp som varje verklig dystopi rymmer."
En vinterkväll kliver tre individer som svär trohet till den sönderfallande terrorstaten Daesh in i en bokhandel. En kontroversiell konstnärs framträdande avbryts av ett pistolskott, panik utbryter och samtliga i lokalen tas som gisslan. Men en av de tre angriparna, en ung kvinna som har som uppgift att filma våldet, bär på en hemlighet som kan ändra allt. Under attacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Allt är fel. Vi borde inte vara här. Vi borde sticka.
Det här är en makalös berättelse om hopp och förtvivlan i ett sönderfallande Europa. En dystopi som ligger så nära vår oro och våra farhågor att det emellanåt blir mycket obehagligt.  Det är isande verkligt men också svävande magiskt. Vad är framtid och vad är nuet? Vem kan man egentligen tro på? Vad är det som definierar oss som människor?

Det är också en berättelse som försöker ge en nyanserad bild av väldigt svåra frågor. Som får mig att tänka till, att vilja diskutera, att vilja förstå, utan att ursäkta och utan att förmildra.

Språket lyfter allt. Eller rättare sagt framhäver, utan att häva fram. Som poesi flyter orden i raderna. Blir specifikt där det krävs och mjukt rytmisk när det behövs. Otroligt skickligt och det gör att det går att ta till sig det emellanåt förfärliga på ett sätt som är hanterbart.

Detta är en av de bästa böcker jag läst på mycket länge! Jag kommer att läsa den igen, och den är utmärkt för en bokcirkel.

Låna den på biblan, köp den hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus.




måndag 13 november 2017

Bildning


Ikväll har jag fått en dos bildning. ;-)

Jag har lyssnat på Kristna Sandberg och Qaisar Mahmood som samtalat med Calle Nathanson om bildning utifrån antologin Bildning - då, nu, sen där de alla tre skrivit var sitt kapitel.

Kunskap är makt, sägs det – gäller det även idag när s.k. alternativ fakta tillhör vardagen? Hur står det till med vår förmåga att tänka kritiskt? Vad är egentligen bildning – vem är det som ska bildas, och av vem? Hur formar vi samhället för att främja bildning? Vill vi det? Är bildning intressant/viktigt idag?

Några snabba reflektioner: Jag ser på bildning som den pågående nyfikenhet på världen och kunskap om den som vi har. Nyfikenheten som ger oss möjligheter att korsa linjer, röra oss mellan rummen. Som gör att vi vågar kliva på där det inte är självklart. Det kan vara på Operan eller på Folkets Hus i Rinkeby. Bildning är också lust och glädje, inte att förglömma.

Bildning är något som kan vara starkt drivet eller långsamt pågående. Och det kräver ett öppet sinne och samtal. Samtal hela tiden och även med dem som tycker annorlunda, eller kanske främst den typen av samtal. De samtal som ger mig tanken "Jaha, hen tänker så, jag förstår."

Bildning är också starkt kopplat till kultur känner jag. Till litteraturen, konsten och scenerna. Den ger mig referensramar och möjlighet att lära om andra även om möjligheten att faktiskt förflytta sig är begränsad. Kulturen bygger broar. Men kan också bygga murar.

En del får starten på sin bildningsresa helt automatiskt genom att leva i sammanhang där bildning finns och överförs i vardagen, andra får kämpa på egen hand för att vidga sina vyer. Hur möjliggör vi bildning och hur gör vi frågan om bildning till en fråga på samhällsagendan?

Mycket intressanta och viktiga frågor som lockar och pockar på till ytterligare samtal! Vi får alla se till att det blir så.


Samtalet var ett i serien Bokmåndag på Kulturhuset Stadsteatern Vällingby i samarbete med Föreningen Trappan, ABF Stockholm och Folkets Hus och Parker.

Qaisar Mahmood blev 2012 mycket uppmärksammad för Jakten på svenskheten och gav 2016 ut romandebuten Halva liv som jag skrivit om här. Kristina Sandberg är författaren bakom Ta itu och den hyllade trilogin om hemmafrun Maj (som hon berättar om här), och har bl.a. tilldelats Augustpriset. Calle Nathanson är vd Folkets Hus och Parker.


onsdag 8 november 2017

Rösta på din favorit!


2016 års vinnare av Lilla Augustpriset, Sigrid Nikka
Lilla Augustpriset instiftades 1994 av Svenska Förläggareföreningen för att öka unga människors intresse för läsning och uppmuntra till eget skrivande. Tävlingen är öppen för alla mellan 16 och 20 år och har blivit en riktig plantskola för nya författare. Vinnaren får 15 000 kr och prisutdelningen sker vid Augustgalan, som i år hålls den 27 november i Stockholms Konserthus.

Nu kan du läsa de sex nominerade berättelserna till priset 2017. Och rösta på din favorit. En sammanvägning av läsarnas röster och juryns bedömning avgör vem som vinner.

Rösta senast den 20 november! 

tisdag 7 november 2017

Missa inte Augustpodden!


Nu ligger 8 avsnitt uppe i Augustpodden.

Och Augustpodden har i år fått nya kläder. Detta är en ny inspirerande serie om läsning. Journalisten Tara Moshizi bjuder in kända gäster till studion för att bland annat prata om romankaraktärer de blivit kära i, böcker som fått dem att lipa och författare som format deras uppväxt. Och vilket är egentligen det bästa läsminnet? Carina Bergfelt tipsar om pocketpärlor. Är Sandra Beijer Ester eller Hugo? Vilken kokbok borde finnas i varje kök? Och mycket mer!

Du kan också lyssna på Daniel Sjölin som träffar Jans Liljestrand, Emma Frans och Johanna Lundin för att prata om förväntningarna och förhoppningarna inför årets Augustpris.

Här finns också intervjuer med de nominerade. 

Missa inte det!

De oroliga av Linn Ullman

Linn Ullmans De oroliga är en försynt bok. Eller inte försynt.. lågmäld, precis, och med en klangbotten som skakar om ens inre. Det är en uppväxtskildring, och en berättelse om mellanrum. Att alltid längta, att aldrig få.

Den yttre berättelsen handlar om hur det är att vara dotter och växa upp med Ingmar Bergman och Liv Ullman och i de sammanhang de lever. Den inre berättelsen handlar om minnen och längtan, längtan efter föräldrarnas kärlek och bekräftelse.

Den lilla Linn får skapa sina egna rutiner i brist på trygghet. Fadern som har rutiner och regler för allt, men som bara utgår från sina egna behov. Modern som inte har några rutiner alls. Och ingen av dem vill nog egentligen vara förälder.

"Jag numrerar, ordnar och katalogiserar. Jag säger: Det var tre kärlekar. Jag är idag lika gammal som min far var när jag föddes. Fyrtioåtta år. Min mor var tjugosju, hon såg både mycket äldre och mycket yngre ut än sin ålder den gången."
Det är väldigt skickligt skrivet. Vi kastas mellan olika tidpunkter i Linns liv. Precis som minnen är får vi berättelsen i fragment, allt väldigt precist formulerat nästan opersonligt. Och det gör det hela mycket mer intensivt och drabbande.

Läs den! Inte för att få inblick i just dessa kända människors liv, utan för att ta del av en uppväxt och familjerelation som så klart finns även på andra ställen.

Vi diskuterade boken i min bokcirkel Bokvännerna ikväll och diskussionerna gick höga. En engagerande berättelse! Vi tyckte alla om den, men tolkade innehåll, stil och uppsåt på olika sätt. Vad menar hon egentligen? Vad vill hon säga?

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.