tisdag 21 februari 2017

Hustrun av Meg Wolitzer

Kulturmannen hustru. Ja, det är hon som berättar. Berättar om kulturmannen som tar plats som fårberömmelse som blir beundrad och prisad. På någon annans bekostnad. Eller?

Jag har precis läst klart Hustrun av Meg Wolitzer och ska bokcirkla om den ikväll. Och jag behöver verkligen få diskutera den här. :)

Jag är inte så förtjust. Jo, jag är imponerad. Den är klart läsvärd! "Alla" andra prisar den ju. Jo, det finns många delar som är intressanta! Men är den inte lite trist? Vad tycker jag egentligen?

Författaren lotsar mig genom det Castlemanska äktenskapet, från det trevande mötet på kursen "Grunder i kreativt skrivande" på College, där han var hennes lärare, till den slutliga brytpunkten som kulminerar i ett avslöjande av en omsorgsfullt bevarad hemlighet. Joan har stöttat sin man i både med- och motgångar, följt honom på alla resor och uppläsningar. Sina egna författarambitioner lade hon tidigt på hyllan. Nu är hon och Joe på väg till Helsingfors där han ska ta emot ett prestigefullt litteraturpris av finska akademin. Men Joan, som under fyrtio års äktenskap offrat både familjen och sin egen karriär för att leva hans dröm, har tillslut fått nog. Tillvaron som den perfekta författarhustrun har börjat stå henne upp i halsen.

Det är ett intressant upplägg att låta hustrun få ordet. Få berättelsen berättad från sidan (eller egentligen centrum?). Men, jag vet inte, det blir aldrig intressant för mig, mer lite trist...

Kanske är det upplägget med att vi redan från början vet vad som ska hända, Joan ska lämna Joe, som gör det till en enda lång transportsträcka. Och målet på resan får väldigt lite plats i berättelsen, även om upplösningen är spektakulär på många sätt. Det är som att "hur man bygger en kulturman" är det viktiga, inte hur i hela friden man bryter sig loss?

Det positiva är såklart språket. Snyggt flytande och det puttar mig framför sig. Mycket bra berättarteknik. Det är bitskt, hätskt och bittert. Ibland sorgset betraktande. Några små översättningtolkningar hakar jag i och för sig upp mig på, men det är inget i sammanhanget.

Jag håller ganska mycket med Kristina Sandberg i SvD. Men många hyllar också, t.ex. Johanna Lindbäck hos Bokhora

Det finns helt klart många "varför" att diskutera i den här berättelsen? Och det hoppas jag att vi kommer att göra ikväll! :-)

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.


onsdag 8 februari 2017

Ensamma tillsammans av Jörgen Löwenfeldt

Det började med Bagatellerna. De små korta orden på Instagram, de som gav mig hela berättelser. Det fortsatte med utkastet, den nästan färdiga, som då var En annan rörelse. Och nu, nu är den klar. Ensamma tillsammans av Jörgen Löwenfeldt.

Det här är bra.

Det är en berättelse som kopplar in så många omkringliggande berättelser i min närhet just nu. Den nyligen lästa boken Doktor Wassers recept om identitetssökandet, en bekant som blivit hotad och behöver skydda sin identitet, psykologistudierna som min son just genomgått, frågan som kanske alla ställer sig då och då "Vad är egentligen viktigt?".
Jag är ensam i detta. 
Berättarjaget är en ung man från välbärgad bakgrund som skapat sig ekonomiskt oberoende genom pokerspel på nätet, som målar på detaljerade bilder av staden och människor på väggarna i sin Östermalmsvåning och som söker. För att hitta mening i livet påbörjar han studier på psykologlinjen. Där träffar han Eva och frågorna om identitet, kärlek och vänskap ställs på sin spets. 
Framtiden är bara en framtid. Visserligen stor och allvarlig, å andra sidan helt oväsentlig så länge man ägnar nuet tillräckligt stort intresse. --- Jag vill göra. Inte bara tänka.
Sociala medier och vår uppkopplade värld har en central roll i berättelsen. Den snabba bekräftelsen, möjligheten till snabba beslut. Men författaren lyfter också fram känslan av vänskap och samhörighet som kan växa fram, vi blir nära vänner med människor vi inte känner. Och känner sorg när band bryts.
Jag faller fritt i svärmarna av lajks och kommentarer, är inte van att uppmärksammas för något jag bryr mig om. 
Som sagt, det här är bra. Språket flyter enkelt genom berättelsen och lyfter fram känslorna på ett bra sätt. Jag känner osäkerheten, sökandet, nuet. En debut som helt klart ger mersmak!

Läs den, låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller Adlibris eller Bokus. Och följ @bagatellerna så klart. Det är där det händer!

Doktor Wassers recept av Lars Gustafsson

Lars Gustafsson igen, denna gång Doktor Wassers recept, hans senaste bok. (Läs om En biodlares död här)

Den 18 mars år 2012 står förre generaldirektören och medicinalrådet Kurth Wassers runa att läsa i Svenska Dagbladet. Av den får man lätt intrycket att denne avlidne sjukvårdsadministratör och framstående expert varit en förebildlig person och en medicinsk förgrundsfigur. Men var det verkligen så?

Det här är en berättelse, eller kanske mer nedslag i ett liv, som är en fröjd att läsa. Vi får följa Kent Andersson från Karbenning som blir Doktor Wasser från Weimar eller blir de båda egentligen en helt ny person? En person som verkar leva i ett låtsat liv, i ständig önskan att skapa sitt liv, som söker bekräftelse i korta möten.
Men vad blev det då av den som tog över? Hans liv har ju kommit bort. Jag bytte bort det. Man kunde alltså säga att jag är den jag är. Men jag är också den jag inte är. 
Språket är som sammet, elegant, mjukt och följsamt. Nedslagen i olika människors liv, möten och förförelser är smickrande. Faktiska händelser blandas med funderingar över människans natur och livets oklarheter. Jag gillar det.

Och hela tiden finns känslan av oklarhet där. Vem är egentligen vem och vem ska man tro på? Det är som en pusselbit saknas, något bara anas i ögonvrån. Vart är berättelsen egentligen på väg? Vad vill författaren egentligen komma? Men jag kan ta det, det behöver inte vara klart och tydligt. Det är Lars Gustafsson.

Och jo, Roskilde finns med även i denna berättelse, även här på avstånd. :)

Läs! Njut! Låna på biblioteket, köp hos din lokala bokhandlare eller på Bokus eller Adlibris.

måndag 6 februari 2017

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer

Den här berättelsen kommer nära. Kanske lite för nära. Kroppen minns längre än hjärnan och det pirrar i fingrarna...

I Mamma är bara lite trött av Sara Beischer får vi följa Minna. Minna vars liv skaver. Exakt vad det är som skaver vet hon inte.

Livet rasar på och hon hinner inte med. Hon uppfattar att alla vill ha saker av henne och hon kan inte säga nej. Hon måste vara den bra hustrun, den bra mamman, den bra läraren, den bra... allting. För så är ju alla andra?

Självklart håller det inte. En dag faller hon och kan inte resa sig. Den första delen av boken som beskriver vägen mot undergången är förfärligt smärtsam. Och så fysiskt. När det till slut rämnar kan jag känna precis hur det känns.. outhärdligt. 
Han smeker hennes trötta kind utan att titta på henne ordentligt. Hon kan inte hålla reda på de rämnande känslorna. Hon tar tag i diskbänkskanten. Skjuter ut ryggen som en katt som reser ragg. Fräser mellan hoptryckta tänder. Niklas ser förvirrad ut.
Den andra delen handlar om vägen tillbaka. Och det är en lång väg som ställer det mesta på ända. Vad vill hon egentligen ha i livet? Under sin arbetsträning träffar hon Iris. Iris vars liv är meningsfullt och njutbart, trots att hon inte har något av allt det som varit viktigt tidigare i Minnas liv. Det förändrar allt.

Boken utelämnar den akuta sjukdomsfasen och vad den innebär. Vi får se fallet och den sista biten på vägen tillbaka, det tycker jag känns ok.  Men det kan kanske upplevas som att det saknas något.

Jag har själv varit där, min resa har inte alls sett ut som Minnas och det är ju det som är grejen. Allas liv, eländen och lyckor ser olika ut. Men visst är grunden den samma. Man springer alldeles för fort, försöker vara så perfekt (eller i alla fall ok) som man tror att andra kräver. Så tar det stopp. Kroppen säger tydligt nej.

Författaren lyckas med ett mycket fint språk med mycket inlevelse i berättelsen få oss att känna känslan, förstå att det inte är svart eller vitt, se vilka möjligheter vi har till att förändra, förstå att det är möjligt. Jag tycker om att inget skrivs på näsan. Livet är inte enkelt, det finns inget facit, vi måste hitta en egen väg.

Läs den. Känn igen dig eller känn helt enkelt. Idag börjar vi bokcirkla om den hos Kulturkollo, följ diskussionen där också.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.


lördag 4 februari 2017

Björnstad av Fredrik Backman

Vänner sa till mig; Du måste läsa den här boken, så himla bra! Jag tänkte; En bok om hockey?! Skulle inte tro det. Men jag föll till föga, tänkte att jag tycker ju om Backmans texter annars, och oj vad glad jag är att jag ändrade mig!

Björnstad av Fredrik Backman handlar om hockey, visst. Men den handlar om så mycket mer, och själva hockeyn kan bytas ut mot andra företeelser eller intressen som samlar många människor. Eller tvingar samman.
Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.
Vi får följa familjer, ungdomar, vuxna, en hel stad. En stad där hockeyn blivit det som håller samman, som är allt, som genomsyrar allas liv vare sig man vill eller inte.Det är allvar. Allt står på spel nu. Bara juniorlaget vinner kommer allt att ordna sig. Allt.

Boken beskrivs som en sportbok och sägs handla om manlighet. Visst. Det stämmer men det är bara en liten del av det hela. Det är i högsta grad också en feministisk berättelse. Vem har makten att bestämma, vem som har tolkningsföreträde, vem som sätter orden, vem som får göra vad?

Det är en fint berättad historia om en fruktansvärd händelse. Men det är inte helt svart, det finns hopp och förtröstan, och det finns bra personer mitt i allt elände. Vi presenteras för många olika karaktärer som väljer och väljer bort, av olika anledningar.

Backman skriver flytande och rytmiskt. Vi dras in i berättelsen, allt bygger upp mot katastrofen, känslorna som svallar lågmält i orden. Han resonerar kring rätt och fel, lojalitet och svek. Många metaforer och mycket fingertoppskänsla om livet utanför storstaden.
Vad är livet, mer än ögonblick?
Niklas Wahllöf i DN säger Tomas Ledin, jag säger Lars Winnerbäck.

Det här är första boken i en serie om Björnstad, och att det kommer att göras en tv-serie av berättelsen.

Läs den, låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller på Adlibris eller Bokus.

onsdag 1 februari 2017

Årets Stockholm läser-bok

En stad, en bok. Varje år väljs en bok ut som helt eller delvis utspelar sig i Stockholm eller är skriven av en författare med tydlig Stockholmsanknytning. Inom Stockholm läser anordnas bokcirklar, författarsamtal och andra evenemang med anknytning till den utvalda boken. Läs mer om aktiviteterna här.

Årets Stockholm läser-bok är Sodomsäpplet av Bengt Martin!

Så här lyder juryns motivering: ”När Sodomsäpplet kom ut 1968, var det den första skildringen i svensk litteratur av en ung homosexuell man. Vi får följa Joakim Mander och hans upplevelser av att vara homosexuell i Stockholm på 1940-talet, hur det kändes att alltid hamna fel, att förföljas och kränkas. Bengt Martin (1933–2010) skrev uppriktigt, sanningsenligt och med mycket erfarenhet i orden. Kring ett tungt och tabubelagt ämne fick han till en lätthet som gav berättelsen vingar. Nu låter vi den flyga igen.”

Sodomsäpplet handlar om Joakim, sexton år, som lever ett dubbelliv: det ensamma livet med modern som han hela tiden är på sin vakt inför, och livet med den tio år äldre Nick som tycker att Joakim är för komplicerad. Joakim tvingas in i ohållbara lögner och känner sig ständigt iakttagen. I ett desperat försök att "bli normal" misslyckas han i ett närmande till flickan i gårdsrummet, Maria.

Boken utkom första gången 1968, under den tid då homosexualitet fortfarande klassades som en sjukdom. Nu ges den ut igen, med ett nyskrivet förord av Johan Hilton.

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare eller till exempel Adlibris eller Bokus.

lördag 28 januari 2017

För den som reser är världen vacker av Per J. Andersson

Min första tanke när jag ser den här boken är "Oj, vilket vackert omslag!"Min andra tanke, men vad menar han nu.. med den titeln.

Ja, varför reser vi? Varför längtar vi iväg? Och är världen vacker?

För den som reser är välden vacker av Per J. Andersson är en fröjd att vila ögonen på, och att hålla i. Papprets struktur och färgexplosionen på omslaget lovar en upplevelse. Och titeln på det, titeln som först bara är just vacker och sedan väcker till eftertanke. Strålande!

Det här är författarens reflektioner och upplevelser. Historiska tillbakablickar på resande och människans utveckling. Vi får fundera kring långsamhetens viktighet, liftarnas fortlevnad, sjukdomsdiagnoser, längtan att åka iväg och att inte stanna. Det magiska mötet med andra människor, människor som kan vara helt annorlunda än oss.

Kapitlen fokuserar på olika funderingar kring resandet och det går bar att läsa ett i taget, eller lite här och där, eller som jag gjorde, allt på en gång. 

Boken får mig också att fundera på tillbakablickandet, önskan om att hitta något ursprungligt i vårt sätt att leva på ett romantiskt sätt, som författaren ofta återkommer till. Där saknar jag lite av ett framtidsperspektiv. Världen och resandet förändras, kommer alltid att förändras och det är viktigt att följa med och påverka där man kan. Det är väl så att en en fot bakåt och en framåt, får oss att komma någonstans. Men det kan också vara så att framtiden kommer vad vi än gör, men dåtiden måste vi själva bevara annars är den förlorad? Som sagt många funderingar...

Per avrundar mycket fint "Kanske har resorna fungerat ungefär som läsning av skönlitteratur. Boknörden och resnörden får ju båda syn på så många olika sätt att leva att de till slut tycker att allt färre företeelser och livsstilar känns besynnerliga. De tendera därför att oftare tänka "så kan man också göra" än "folk är inte kloka".

Och titeln ja... För den som reser är världen vacker. En resa där man själv väljer och alltid har möjlighet att resa hem, ger en trygghet som gör att världen blir vacker. Jag som resenär kan välja att bara se det vackra och njuta av stunden. Men för den som reser är världen vacker innebär också att du får se hela världen, inte bara det dåliga/farliga/sorgliga som förmedlas via nyheterna. 

Den här boken kommer jag att återkomma till, den väcker många funderingar kring livet och allting.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.