söndag 30 juni 2013

Boktips, helt enkelt

Dags igen.

Först ut är en #marcusbok. Ett tips från en twitterbekantskap med boksmak liknande min (han tipsade också om Paradisträdgården).

Den här gången Ön av Lotta Lundberg.

Ön är en historia som handlar om Olivia, en läkare från Sverige som hamnar på en ö långt ute i Söderhavet. Eller hon är inte riktigt läkare, gick inte klart utbildningen riktigt innan hon gav sig ut i världen, men det går ändå. Livet på Ön går sin gilla gång, Olivia blev kvar och har nu varit där i över 20 år. Men plötsligt ändras allt efter anklagelser från gästande turister från ett kryssningsfartyg om sexuella övergrepp. Vad har vi alla för föreställningar om ansvar, frihet, sexualitet och skuld? Vem är vän och vem är fiende? Vem hör till och vem är utanför? Det är frågor som ställs på sin spets.

Vi träffar Olivia, men också bland andra Taip som är öns ledare och överhuvud och Christian, en brittisk socialchef som kommer för att utreda övergreppen.

Detta är en bok som ställer många av ens föreställningar och fördomar i rampljuset. En får tänka till och fundera både en och två gånger kring vad en egentligen tycker. Personerna är välbeskrivna men lämnar mycket öppet, vi får inte veta allt utan lagom mycket för att stimulera egna tankar om bakgrund, persoligheter och motiv. Troligen en riktigt bra bokcirkelbok!

Och så lite krim... :-)

Hela havet stormar av Arne Dahl.

Jag gillar Arne Dahl! (eller Jan Arnald som han egentligen heter, och våra döttrar känner varandra! :-) )  Har läst hans böcker om A-gruppen genom åren och tycker att de är välskrivna, intressanta och förstås framför allt spännande! Han tog ju ett omtag för ett tag sedan. Vi trodde att A-gruppen var för alltid nedlagd. Men nix. De är tillbaka. Detta är bok två i nytappningen med en ny grupp på europeisk nivå, Opcop, med de gamla personera plus ett fler från andra länder i Europa. Bra grepp.

Som alltid är storyn komplicerad och spänner över både världsdelar och kompetensområden. Hämnd är ledordet här när två paralella seriemördare råkar vara på plats och mörda samma person. Jag ska inte avslöja mer om handlingen, men spännande är det! En riktig bladvändare med intressanta personporträtt och intriger och brott på hög nivå. Ställer också några existentiella frågor på sin spets. En del att fundera kring här med.


Jag läser förstås också DN:s sommarföljetong Katarina Wennstams Stenhjärtat. Spännande! Och roligt att läsa följetong, ett avsnitt om dagen. Lite långsammare. Mer carpe liksom. ;)






onsdag 26 juni 2013

Terapi och lite blod

Nu blir det inte något om böcker!

Idag var jag på återbesök på sjukhuset. 25 dagar efter olyckan. Lappad och lagad in för besiktning så att säga. Vägen hit har varit lite krokig. Den första tiden förstås rent eländig. Så mycket smärta var det länge sedan jag var med om. Tiden på sjukhuset kräver en historia för sig själv. Tiden hemma har gått bra i det stora hela. Men det går lite upp och ner när det gäller smärta och rörlighet. Av förklarliga skäl.

På besöket på kirurgmottagningen idag fick jag träffa en ny läkare. Jo, det är ju försås så det blir på ett akutsjukhus. Jag har nog träffat 7-8 stycken olika hittills. Den här var en winner! Tänk vad bemötande och närvaro kan göra skillnad. Att känna sig sedd och lyssnad på i ett så här skört läge är avgörande. Det tar inte längre tid. Glad att det blir så, åtminstone ibland.

(nu kommer några stycken med  inälvsbeskrivningar! :-) )

Han förklarade mer ingående vad som hänt och gjorts med min mage och undrade hur i hela friden jag hade lyckats. Att få sådana skador som jag har, är maximal otur. Jaha.. kul att vara unik men ändå inte, eller hur? :)

Jag fick ju som sagt styret in i magen, rakt in i magen, vilket är den värsta varianten. Styret tryckte alltså magsäcken med full kraft bakåt mot ryggraden och det blev ett hål, ett runt hål efter styrets ände. Samtidigt skadades bukens stora muskler och mjälten med blödningar som följd. Eftersom magsäckens innehåll och blod samlades löst i buken krävdes också en hel del städning för att minska risken för allvarliga infektioner. Magsyra och magens bakterier gör mycket onytta löst där. Och jag har fått kraftig antibiotika efteråt för att minska riskerna ytterligare.

Han förklarade också väldigt pedagogiskt hur man går tillväga för att sy ihop inre organ på bästa sätt så att det ska hålla resten av livet. Intressant. När det gäller mjälten så är den ett organ med "hårt skal" och inre blödningar där löser den själv med tiden. Man opererar alltså inte bort mjälten längre om det inte är absolut nödvändigt. Blödningarna i musklerna känns som hårda knölar och kroppen fixar även dem med tiden. Fantastiskt hur väl fungerande allt är!

Att det syns så lite utanpå är specifikt vid allvarliga bukskador av det här slaget. Jag hade när jag kom in på aktuen bara ett runt märke på magen där styret träffat, inget mer. En av läkarna på akuten frågade till och med om han fick ta ett kort på min mage och använda i utbildningssammanhang, eftersom det var en så typisk utsida med en kaotisk insida, så att säga. Och det fick han förstås. My stomach is now famous!! :)

(slut på blodet! )

Mitt långa ärr såg mycket fint ut tyckte läkaren idag, det är ju fortfarande rött och lite irriterat men kommer att läka snyggt och blekna. Får bara hålla magen ifrån solen den här sommaren. Jag har ingen känsel längs med ärret just nu och det beror på, fick jag veta, att de ytliga beröringsnerverna i hudens olika lager ju skärs av i och med att man opererar. De växer ut av sig själv efter hand och efter några månader kommer jag ha full känsel igen. Phu.

Jag gillar inte ärret, vi har inte blivit bekanta alls än. Jag måste jobba på det helt klart.

Jag undrade förstås lite om hur jag ska tänka när det gäller rörelse och aktiviteter och då är det enkla svaret; Ta det lugnt och känn efter. Gör inte saker som gör ont. Det enda jag behöver tänka på de närmsta veckorna är att undvika att lyfta och få slag mot buken. Bra råd, enkelt att följa.

Jag kan gå på platten så mycket som jag vill så länge det inte gör ont, jag kan cykla om jag låter bli att ramla. :) Om jag vill kan jag börja jogga lite lätt om några veckor, men bör undvika ansträngade aktiviteter åtminstone några månader. Och så det lite jobbiga avslutet, "Helt återställd är du inte förrän om minst ett halvår". Jaha. Ok. Jaja. Det är ju bara att gilla läget och lyssna.

När jag låg på sjukhuset och började kunna röra på mig lite försiktigt fick jag besök av en kurator. Hon berättade om allt det som kan hända psykiskt efter ett trauma och vad man ska vara uppmärksam på. En hel del kloka saker som är bra att få höra i det läget. En sak hon sa var att det är bra och viktigt att prata om vad man varit med om, många gånger. Så detta är en del av min terapi! :-)





tisdag 25 juni 2013

Mari, Jan och bristen på rosé

Lite blandad läsning så här i sommartid. Jag har ju tid. Massor av tid. Att sitta ute i trädgården och läsa är verkligen härligt. Så länge jag sitter still så känns det som semester, och jag har varvat ner (iofs med tvång) helt och hållet. Läsning och en kopp te ackompanjerat av fågelkvitter duger alldeles utmärkt som sysselsättning. Emellanåt tar jag paus för en liten promenad runt området. En promenad som jag utvidgar mer och mer, även om stegen är försiktiga. Mycket försiktiga.

Te ja.. jag har blivit te-drickare. Av förklarliga själ var min kropp varken intresserad av eller mottaglig för kaffe efter olyckan. Så nu är det te. Men jag kommer säkert att sladda in på kaffe-linjen igen så småningom, det är ju fantastiskt gott. Jag har också tagit en vit månad så här i sommartid, och det kan bli mer än så. Det kan tyckas lite trist förstås. Ett glas rosé där med boken hade kanske fulländat bilden. Men alkohol och smärtstillande rimmar illa, så jag får vänta med det helt enkelt.

Men, lite böcker nu då, båda e-böcker från biblan lästa i min telefon!

Den du inte ser, Mari Jungstedt.

Blev sugen på lite deckare, det måste vara sommarvädret! :) Eftersom jag är lite fast här hemma så blev det som sagt biblan bästa stället att leta. Hittade en Jungstedt som jag inte läst av någon anledning, jag gillar hennes böcker. Jag trodde det var den senaste, men det visade sig vara debuten! Så kan det bli när man söker och sorterar lite slarvigt. :-) Helt ok sommardeckare med det som jag vill ha. Spänning, flyt, intressanta personer, inte FÖR förutsägbart och ett snyggt slut. Jag tycker i och för sig att hon blivit bättre med tiden, de senare böckerna gillar jag mer. Men denna får en trea av fem. Har du tips på andra bra deckare, tipsa mig gärna!



Dandy, Jan Guillou

Jo, jag gillar de här och ser fram emot de kommande. Jag vet inte riktigt varför egentligen. Han skriver rätt speciellt med massor, och då snackar vi massor, av detaljer. Det är som facklitteratur emellanåt! Men ändå har de bra flyt, intressanta person- och miljöbeskrivningar. Men kanske framför allt en spännande historiebeskrivning. Jag lär mig, och det gillar jag! Dandy utspelar sig under 1900-talets början, och vi får lära känna den tredje brodern Sverre.
Om Brobyggarna kretsade kring ingenjörskonst och teknik i den nya tiden så rör sig Dandy mer i de sköna konsternas värld, som också den är starkt präglad av tidens optimistiska föreställning att 1900-talet är och ska förbli fredens stora århundrade. Ack så fel de hade. Tre av fem här med. 

fredag 21 juni 2013

Plats

Platser är dagens tema. Jag har på senare tid läst många böcker som har haft platsen som viktig ingrediens. Det är intressant att fundera kring hur mycket platsen betyder i ens liv. Nu i midsommartid är platsen viktig. Många återvänder till sin barndoms plats, och andra söker en plats som känns genuint sommarsvensk. Andra får nöja sig med den plats de för tillfället har.

Gårdagskvällen tillbringade jag på en bra men helst undvikbar plats. Danderydsakuten. Fick smärtor som inte var riktigt ok i buken, och fick rådet att kolla upp för säkerhets skull. Många prover, röntgen och massor av kläm och känn, men inga fel kunde hittas förutom de redan konstaterade ( ;-) ) och jag fick åka hem. Men många stackare fanns där som får fira midsommarhelgen i sjuksängen. Ingen höjdare.

En annan plats är Plats, Pija Lindenbaums nya bok som jag läste här om dagen.
Oj. Bara omslaget ger en aningar om att det är en särskild bok. Förutom den härligt gröna färgen så är omslaget mjukt! Som päls. Och vilken läsupplevelse! Vi får följa en kvinna som tappar taget. En inte alldeles sympatisk person, men vem är det när världen gungar. Ett fantastiskt nästan poetiskt språk, å ena sidan väldigt precist å andra sidan mjukt och flytande som honung (!). Handllingen är ogreppbar och det är svårt att veta vad som är verklighet och vad som är hennes upplevelser och projiceringar. Spännande. Jag gillar verkligen.



Men nu dags för lite midsommarlugn för min del. 
Jag hoppas ni får en härlig kväll oavsett hur den  tillbringas!

onsdag 19 juni 2013

Ett gäng... böcker

Det har blivit en hög sedan senast. Jag ska inte rabbla upp alla, du ser några av dem på bilden längst ner på sidan. Men några förtjänar en rad eller två.

I min bokcirkel har vi läst Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg. Jag måste erkänna att jag inte var riktigt sugen på den. Och också lite orolig för att den skulle vara allt för pretentiös och faktaspäckad. Men. Den fångade mig verkligen. Jo, den är lite pretentiös och faktaspäckad, men han får till det riktigt bra tycker jag. Det är en bra balans mellan historiska fakta och funderingar kring pappans väg till Sverige och nya liv här. Han för också välformulerade resonemang kring vad som definierar ens plats. Vad som gör att man är inkluderad och hemma. Och hur man kan skapa sig ett nytt liv om man inte har något gammalt kvar. Väldigt aktuella frågor på många sätt. Läs! Extra roligt var det att läsa klart den efter att ha legat på Södertälje sjukhus, eftersom det är i Södertälje familjen bygger upp sitt liv. 

När jag precis hade kommit hem från sjukhuset efter min olycka läste jag En man som heter Ove. Också lite motvilligt. Jag gillar verkligen Fredrik Backman och hans krönikor, och jag var nog lite rädd för att boken inte skulle nå upp till mina förväntningar. Men oj vad den gjorde det! Skratt och tårar om vart annat, och ironi och dråplighet i det lilla. Ove syns vara en helt omöjlig person, men människorna runt omkring honom ser människan Ove. Trösterikt. En bok med mycket hjärta, nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Feelgood på det sätt jag vill ha det. Och väldigt lämplig att läsa i mitt lite ostabila tillstånd som jag var. Ibland behöver man gråta lite och kan behöva hjälp att komma igång, och självklart gäller samma sak att skratta även om just det var attans smärtsamt just då.  :)


 Sist men inte minst vill jag nämna Fjärilseffekten av Karin Alvtegen. Jag gillar hennes spänningsromaner mycket, har slukarläst dem tidigare. Sedan kom En sannolik historia som jag tyckte mycket om. Liksom den är detta något annorlunda. Samma insiktsfulla personporträtt och miljöbeskrivningar, samma funderingar kring livets viktiga saker. Som Karin skriver själv på sin webbplats "Fjärilseffekten handlar om att våra gärningar verkar långt utanför våra egna liv. Om den fria viljans kamp mot barndomens kraft, och om vår ovilja att försonas med tillvarons villkor. Att vi alla en gång måste ta farväl av livets angelägenheter."







Long time no see...

Oj, så kan det bli ibland. Nästan två månader sedan. Den första skyller jag på mycket annat runt omkring, den andra har jag vari konvalescent efter en cykelolycka.

Jag stupade på grusväg, styret ställde sig på tvären det tog stopp och jag fick styret i magen och for rakt över cykeln och vidare via några kullerbyttor. Ambulans, massor av trasigt i buken, akut operation och en och en halv vecka på sjukhus. Hemma nu och försöker hitta tillbaka till livet. Fortfarande en hel del smärta att hantera och dessutom påverkad av allt smärtstillande. Inget höjdarläge. Men det ger sig...

Idag har jag avplåstrat mitt ärr på magen, 25 agraffer = ett ärr från bröstbenet till nedanför naveln. Det är första gången jag råkat ut för en olycka och opererats. Ärret känns verkligen inte okej. Det känns helt främmande och det kommer att ta ett tag att vänja sig. Men ärren och erfarenheterna formar mig ju som människa. De tillhör mig nu och det gäller att förhålla sig bara.

En sak som denna får en förstås att tänka efter lite också. Vad är viktigt i livet? Bra att fundera på ibland. Jag känner inte att det är något statiskt, det finns många saker som är viktiga. Just nu fokuserar jag på min hälsa och att läsa. Det är ungefär vad jag orkar. Och jag hoppas att kunna vara lite flitigare här på bloggen.

Här är en bild från cykelturen.. innan.
En fantastisk tur på Sörmlands småvägar.
Jag kommer inte att ge upp cyklandet!






              
Foto: Magnus Wegler