tisdag 28 januari 2014

Boktjuven - tävling

Nu blir boken film! Boktjuven av Markus Zusak. Premiär en 28 februari.

Hur är det denna gång, är filmen bättre än boken eller tvärt om? Passa på att förbereda dig genom att läsa boken.

Jag lottar ut en pocketutgåva!
Kommentera detta inlägg och dela på Facebook, twitter eller i egen blogg så har du chansen att vinna!

I boken är det Döden som vill att du följer med. Han vill att du lyssnar till berättelsen om den unga Liesel Meminger vars liv och öde han fascineras av. Och när döden ber dig lyssna är det svårt att låta bli!

Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början. Nioåriga Liesel Memingers liv förändras när hon plockar upp en bok på marken bredvid sin lillebrors grav. Det är Dödgrävarens handbok som lämnats där av misstag och det är den första bok hon stjäl. Med hjälp från sin fosterpappa lär hon sig läsa och snart har hon inlett en kärleksaffär med ord och böcker. Och böcker är den röda tråden i denna prisbelönta roman. Böckerna öppnar upp nya världar för Liesel och snart börjar hon stjäla fler böcker från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta.

Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen, och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare. Och till sist är det den bok hon själv skriver som bokstavligen räddar livet på henne.


måndag 27 januari 2014

Livbåten

Livbåten av Charlotte Rogan är en mycket intressant bok, men den fångade mig inte riktigt. Den kräver nog långsam läsning för att komma till sin rätt, jag hade kanske lite bråttom. :)

Efter att i hemlighet ha skrivit hela sitt vuxna liv debuterade Charlotte Rogan hösten 2012 och toppade plötsligt försäljningslistorna i USA och Storbritannien. Få, om några böcker, har under de senaste åren fått samma hänförda gensvar av den amerikanska kritikerkåren. Livbåten har redan översatts till mer än 25 språk.

Omslaget är väldigt vackert! Bilden gör det inte rättvisa. Boken är lite utformad som en dagbok, med ett rött läsmareringsband (heter det så?). Det är charmigt.

Så, till historien:
1914 förliser oceanångaren Empress Alexandra på väg från ett Europa på väg in i krig till Amerika. I en av livbåtarna, som är byggd för betydligt färre, trängs 39 personer.

Redan de första minuterna i det kaotiska havet måste de välja bort att hjälpa för att själva överleva. Under dagarna som följer tvingas de klara sig på någon enstaka fisk och det regnvatten som faller. Alla klarar det inte. De tvingas också fortsättningsvis till många moraliska överväganden och oerhört svåra val.

Den unga Grace är huvudpersonen och hamnar i en maktkamp som visar på de överlevnadsinstinkter vi har. Hur långt är vi beredda att gå för att överleva? För att någon ska överleva måste andra dö?

Allt utgår ifrån Graces syn på det som hänt och mycket av de hon skriver om är lösa trådar som lämnar frågetecken och öppet för vidare funderingar. Vad har egentligen hänt på fartyget? Vem är hon, Grace? Förstår hon sin roll i skeenden, manipulerar hon oss med sin beskrivning? Vad är det egentligen som händer där i båten och efteråt?

Prologen avslutas rafflande: "Jag var ställd inför rätta ---och jag riskerade dödsstraff. Jag var tjugotvå år gammal. Jag hade varit gift i tio veckor och änka i mer än sex."

Boken är skriven i dagboksform, det är kanske det jag har svårt med. Historien blir lätt ytlig och känslobefriad. Vi får höra om det oerhörda lidandet i livbåten, men det fångar mig inte. Språket är snyggt och väl anpassat till tiden. Det är en ung kvinna i början av 1900-talet som skildras och som berättar, vilket förstås också bidrar till en stämning.

Vi pratade om boken i morse i Breakfast book club (läs Margaretas gästblogginlägg) och hade mycket olika uppfattningar, det är roligt! Från "fantastisk" till "så där". Men vi var nog alla ense om att det är en läsvärd bok som tar upp intressanta frågor att diskutera.

onsdag 15 januari 2014

Barnmorskan

Ja.. inte hon i East End. :-) Den här håller till i allra nordligaste Finland i slutet av andra världskriget, före och under Lapplandskriget.

Barnmorskan av Katja Kettu är en säregen bok på många sätt. Författaren Katja Kettu är själv uppvuxen i norra Finland, i Rovaniemi, och detta är hennes tredje bok. För Barnmorskan har hon tilldelats Runebergspriset i Finland med motiveringen att den är ”kroppsligt, köttsligt, äckelrealistiskt såväl till sitt innehåll som till den språkliga utformningen men samtidigt ger den nordliga naturen och språkets rikedom romanen ett stänk av magisk realism.”

Här kan du se en intervju med Katja Kettu. Hennes översättare Janina Orlov, som också bland andra översätter Sofi Oksanen och Rosa Liksom, intervjuar.

Som sagt, berättelsen utspelar sig i norra Finland 1944-1945 i Petsamo-området där Finland, Norge och Ryssland möts. Kärlekshistorien mellan Vindöga, en självlärd barnmorska, och SS-officeren Johannes är grunden. Vi får följa Vindöga i hennes gärning som barnmorska, hennes olycka i att vara övergiven, hennes näst intill blinda kärlek till Johannes. Och allt i en vildmark som både ger och tar, där civilt och militärt blandas, där lojaliteter skiftar och de starka överlever.

Det som är alldeles speciellt med denna bok är språket. Om jag skulle välja ett ord för att beskriva det skulle jag säga... mustigt. Men det räcker inte. Orden beskriver nästan fysiskt sin betydelse, det är jordigt, blodigt och äckligt. Det är nästan så att en ryggar lite och vill värja sig. Men samtidigt väldigt poetiskt och nästan magiskt. Jag kom vid något tillfälle att tänka på filmen Wuthering Hights som gick upp på bio för något år sedan. Samma känsla. Vinden, regnet, leran, nöden, kärleken...

Jag tänkte också på Ester i Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande. Vindöga älskar på samma sätt sin Johannes, Johannes som är skadad av krigets ondska och därför inte har förmågan (till skillnad från Hugo) att älska henne tillbaka på samma sätt. Oförtrutet så hoppas hon, önskar och drömmer. Lägger sina känslor i Johannes knä och han förmår inte alltid att ta till sig dem.

Jag fick kämpa i början. Jag var lite obekant med Lapplandskrigets skeenden under den här tiden i norra Finland och det försvårade förståelsen lite. Jag var tvungen att ta paus och läsa på, vilket förstås även berikar historien. Hon har också valt att hoppa mellan platser, personer och tid i de olika kapitlen. Det är inte kronologiskt på något sätt. Många människoöden vävs samman till en helhet men det är ibland svårt att hänga med. En eller två av de dimensionerna hade kanske räckt och därmed underlättat något.

Men det är väl värt att kämpa på, väl inne i handlingen är det svårt att sluta läsa. Språket såväl som personbeskrivningarna och de väldigt jordnära beskrivningarna av krigets fasor och kampen för överlevnad och kärlek, håller en kvar till sista meningen. Historien, men kanske framför allt Vindöga, lever kvar med mig ett tag till.

Vi ska prata om boken i bokcirkeln Under Kastanjen i februari, det ser jag mycket fram emot. Här finns en hel del att diskutera, att vända och vrida på.











onsdag 8 januari 2014

Läsläget - utmaning eller inte?

Jag har precis börjat jobba efter en härlig långledighet över jul- och nyårshelgerna. Har kopplat av i stora mått, och är så där lagom förvirrad vid skrivbordet på jobbet nu. Hur var det nu en gjorde? ;-)
Jobb innebär ju lite mindre läsning, men lite har jag planerat och ska väl också hinna med framöver.

I mina cirklar läser vi
  • Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper
  • Barnmorskan av Katja Kettu
  • Livbåten av Charlotte Rogan
  • Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro
Jag ska också läsa om lite i Mästaren och Margarita som jag ska se på Dramaten senare i februari. Det ska bli intressant. Dryga tre timmar rysk mystik. Måste ju bli bra. :)


Läsutmaning?
Jag ser i bokbloggarna jag följer att det frodas utmaningar av olika slag för läsningen 2014. Men jag hoppar det. Jag kommer att ha nog att läsa i mina fyra cirklar och det övriga som jag trillar på genom tips och intresse. Jag behöver lusten mer än utmaningen. :)







söndag 5 januari 2014

Vägen mot Bålberget

Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind. En historia, en riktig berättelse, om gammart tebaks.. som berättad sittandes på bron eller vid spisen.

Vi får följa Malin och Segrid i 1600-talets hårda liv och parallellt Jacke och hans dotter Veronica i nutid, en dotter som vill veta mer om sin bakgrund. Var farmors berättelser sanna?

Therese Söderlind påminner oss om en tid då svälten kunde vara så stor att kvinnor valde trolldom för lite mjölk, då spädbarnsdöden var oerhörd, en tid då människor saknade grundläggande rättigheter och kunde dömas och avrättas med barn som vittnen. En tid då den kristna tron kämpar med folktron i gårdarna. Men historien handlar lika väl om tillhörighet, att känna sin historia, att ta reda på och berätta vidare.

Hon är en mästare på person- och miljöbeskrivningar. Man ÄR i 1600-talet. Vilket bakgrundsarbete hon måste gjort! Likväl ÄR man Jacke som slits mellan de starka kvinnorna i hans närhet, och varken vet ut eller in emellanåt. Lika bra att låta saker och ting vila.

Ett vackert, beskrivande och mustigt språk för historien vidare och lämnar öppna trådar att själv fylla i. Skickligt!

Rekommenderar verkligen! Den gav mig lite extra eftersom jag varit lite i trakten och har en vän som är från Kramfors. :)

På den här sidan kan du skrivjournal och bakgrundsmaterial hon använt sig av. Spännande!




En bebis!

NU får jag berätta!

Min son och hans flickvän ska bli föräldrar framåt sommaren och jag ska bli farmor! Helt otroligt! :)

Börjar redan tänka bebisböcker... :-)

Det är väl alltid överraskande antar jag... beskedet om det första barnbarnet. Jag vill liksom inte tro att jag nått den aktningsvärda ålder det innebär. Farmor. Jag är farmor. Det kommer att ta en stund att vänja sig tror jag... :)

Min son kommer att vara nästan precis lika gammal när han blir pappa som jag var när jag blev hans mamma. Mitt 50:e år visar sig vara allt annat än ett skitår!!

fredag 3 januari 2014

2013 - en krönika

Dags att summera året som gått. Jag gjorde det första gången förra året, och det blev riktigt bra. Ett sätt att tänka tillbaka på vad som hänt och betytt något under året. Och ett sätt att minnas även framöver. Jag går gärna tillbaka och läser valda delar.

När jag nu började på att planera för årskrönika 2013 var min första tanke: Det här året har varit ett riktigt skitår! Bara olycka, sjukdom och elände. Inget att skriva om egentligen. Men, jag gick igenom mina anteckningar, kalendrar, sociala medier och insåg till slut... så är det ju inte alls. Visst olycka, sjukdom och elände HAR varit en stor del av det här året, men det har varit så mycket annat också. :)
  • Jag har vandrat, gjort utflykter i skärgården och på andra ställen
Älskar att vandra och älskar skärgården och naturen i övrigt. Och kombinationer av dessa innebär inte sällan möten med nya och gamla vänner. Jag har tagit många turer i mina närmaste omgivningar, det är vardagen. Andra underbara upplevelser under året är bland annat Svartsö, Bullerö, Utö, Simpnäs, Öja/Landsort och en heldag i ytterskärgården med stopp på Svenska högarna. Några etapper på Sörmlandsleden och Bergslagsleden har det också blivit med goda vänner. Årets längre tur gick till Grövelsjön och Norge över en långhelg. Helt underbart!
(Foto: Magnus Wegler-4,5, Stefan-1,3, Andreas-2, Josefine-5)
 
  • Jag har läst och pratat om böcker och lyssnat på författare och sett pris delas ut
Det har blivit drygt 60 lästa böcker under året. Varje speciell på sitt vis. Det är svårt att välja den bästa, kan nog inte ens välja topp tre. Men jag tyckte mycket om Vattnet i mars, En hemstad och Egenmäktigt förfarande. Bubblare är kanske Porslinsfasaderna och Fjärilseffekten.

Jag bokcirklar så mycket jag hinner! Tycker det ger läsandet ett mervärde att diskutera böckerna. Att dessutom träffa nya spännande människor gör inte det hela värre. Breakfast Book Club, Under Kastanjen, GdS-bokcirkel och Carinas bokcirkel är de sammanhang jag försöker hålla fast vid. Under året har jag dessutom fått prata böcker en hel helg i Synninge med Breakfast Book Club. Ett härligt tillfälle för möten och läsning. Många nya vänner!

Ett annat sätt att berika läsandet är att lyssna på författaren själv. Jag har nästan nött ut Lena Andersson i olika sammanhang, men på topplistan ligger också Kristian Lundberg och Nina Hemmingsson.. för att inte tala om Cecilia Samartin, Karin Alvtegen och Majgull Axelsson. Tyvärr kunde jag inte gå på premiären på Stockholm litterature på Moderna museet, men ser verkligen fram emot den nästa år. Sigtuna litteraturfestival däremot, med många intressanta seminarier och boksamtal. Och samvaro med goda vänner! Under året fick jag också pröva på ett surftåg. En digital resa tillsammans med Bokmania (Ivana). Häftigt!

Och prisutdelning ja, jag deltog i den fina prisutdelningen på stadsbiblioteket då Anette, Feelgoodbibliotekarien, fick Greta Rehnborgs pris.
 
  • Jag har varit på teater och utställningar
Kulturtant, jo det är nog så. Älskar upplevelsen av bra teater och en spännande utställning. Min dotter är en given följeslagare, bästa vännen likaså. Årets händelse är väl att sonen följde med vid ett tillfälle, och konstaterade än en gång som när han var 14, att det där med teater inte är hans grej! Vi får väl se.. :)

Jag försöker också inspirera vänner och bekanta att göra mig sällskap, därför blir nästan alla teatertillfällen en grupptillställning med många härliga möten! Vi har bland annat sett Sweenie Todd, Blodsbröder, De 39 stegen, Jag ringer mina bröder, Necronomicon och Vita kränkta män. Framöver blir det än mer när jag nu blivit teaterombud på Dramaten.

Har också tittat på vacker konst; Munch, Björn Bernström, Hilma af Klint och Tova Mozard.
  • Jag har breddat min närvaro i sociala medier och på webben
Att dela med mig av mina upplevelser till mina vänner och andra är kul! Jag har fått så många nya vänner och bekanta genom twitter, bloggar och facebook. Jag delar mitt liv och upplevelser på Instagram. Jag har berättat om läsupplevelser på Boktipsare.se. Jag har berättat om upplevelser på Kulturhuset på Besökarna. De två första veckorna på året publicerade jag på Kulturhusets instagram. Jag fick äran att vara med i Feelgoodbibliotekariens julkalender och tipsa om en favoritbok. Allt är jätteroligt och det blir mer av den varan framöver!
  • Jag har köpt cykel
En ny cykel, en vacker vit. Min lycka och olycka. Men i år ska hon föra mig mot nya utmaningar! Vättern väntar!
  • Jag har lyssnat på härlig musik på konserter och på annat sätt
Blues på Stampen, Lasse Lindbom på Fåfänga och på Big Ben, Peter LeMarc inför Tack för musiken, Barock-konsert på Svartsjö slott, Club Jambalaya, Springsteen på Friends, Julkonsert på Hallwylska. Rätt så brett. :) Allt fantastiskt på sitt sätt och jag hoppas att året framöver ger möjligheter till nya musikupplevelser av både känt och okänt.

Jag och mina närmaste vänner har fyllt 50

Jo, den "stora" födelsedagen kom. Jag firade den tillsammans med min bästa vän och vi hade en fantastisk fest med alla våra vänner. Jag blev fint firad på jobbet och hann äta en god middag med mina barn på Griffins. Sedan däckade jag i influensa och resten av mitt mål, 10 dagar med bubbel, fick ställas in. :(

Jag har gjort tusen andra
roliga saker

Hört föreläsningar om spännande saker, druckit afternoon tea på fantastiska ställen, kört Vasaloppsspinning på Friskis, dejtat några gånger, nätverkat med mina kollegor, hängt i Stockholms hotellbarer med sköna människor och bubbel, sett Eddie Izzard och skrattat ihjäl mig, fikat på många håll med många bakelser, haft besök av långväga och närväga vänner, njutit av mina nära och kära under årets högtider, och mååånga andra saker...

  • Jag är numera ensamboende, med utflyttade barn
Ja, så har de flyttat, de små liven. Det har varit in och ut några år nu, men den här gången verkar det rätt stadigt. :) Nu ska jag vänja mig vid att vara själv och hitta mina egna rutiner, det är en stor omställning även om jag har fåt öva lite. Bor i radhus så det blir nog en flytt så småningom.
  • Och jo, jag har varit med om en olycka och varit alldeles för mycket sjuk
Ja, sist ska jag ta det där med eländet och olyckorna.
Jag har under året utretts för Sjögrens syndrom med ett gäng olika undersökningar. Det visade sig troligen inte vara det så jag får tjata vidare. Eftersom symptomen är kvar. Fortsättning följer.

Den 1 juni cyklade jag omkull under en utflykt i Sörmland och skadade mig illa i buken. 10 dagar på sjukhus och 10 veckors sjukskrivning. Ett jätteärr på magen och inte återställd förrän nu. Jag har skrivit mer om det i bloggen tidigare om du vill ha blodiga detaljer. ;-)

Jag hade också en förskräcklig november med en influensa av stora mått och njurbäckeninfektion på det. Låg med hög feber nästan hela månaden, vilket innebar att jag fick ställa in miljarder roliga saker, framför allt min bokade drömresa till Jordanien. Det suger.

Men jag har deppat klart över det hela, och tar nya tag nu. Ärrad och dan. :)
  • Sammanfattningsvis
Jag har haft ett fantastiskt år med många upplevelser och härliga möten. Jag har fått många nya vänner och erfarenheter. Det har också funnits elände, riktigt elände, men det får läggas till erfarenhetskontot. :) Jag ser framemot nästa år och alla spännande händelser då. <3