torsdag 3 april 2014

Läser om läsning

Jag har en känsla av att bokintresset och läsningen ökar, trots alla varningsklockor om tvärt om.

Jag prenumererar nu på de tre tidningarna. TRE tidningar om böcker och läsning, det är ändå rätt bra.

De är av helt olika karaktör, vilket förstås är en fördel om en vill nå olika typer av läsare. Jag föredrar än så länge Vi läser.. men har bara bläddrat i Fyrahundrafemtio. Books & Dreams luktar illa och är svår att vika ut. :)

Återkommer med en mer genomtänkt analys! :)

Detta är inlägg 034 av 100 i utmaningen #blogg100

onsdag 2 april 2014

Norrtullsligan

Nortullsligan av Elin Wägner som radioteater!

Cirkeln är sluten skulle man kunna säga. Jag läste Norrtullsligan i min bokcirkel när den blev Stockholm läser bok 2011, då såg vi också stumfilmen som visades på Filmhuset. Och nu också radioteater.

Elisabeth, kallad Pegg, kommer till Stockholm i början av 1900-talet. En modern stad som sjuder av nya ljud från spårvagnar och grammofoner. Pegg har kommit för att försörja sig och sin lillebror som kontorist och flyttar in i ett kvinnokollektiv på Norrtullsgatan.

I kollektivet bor LIGAN; Eva, Baby och Emmy - tre kvinnor som också arbetar på kontor. Pegg dras snabbt in i ligan och ett liv med kontorsarbete, sextrakasserande chefer, olycklig kärlek, fattigdom, strejkplaner och gratisnöjen som dragspel om nätterna. En solidaritet och vänskap växer fram mellan de unga kvinnorna som delar på brödkanter och fotogen i en tid då kvinnan inte ens hade rösträtt.

Norrtullsligan av Elin Wägner utkom första gången 1908 och var hennes debutroman och genombrott. Elin, då 25 år, skrev norrtullsligan som en följetong för DN. Hon skrev kapitlen på fredagar som sedan publicerades på söndagarna. Det är en klassisk Stockholmsskildring om hur det var att vara ung kvinna i början av seklet och är skrämmande lik vår verklighet, Stockholm idag 2014.

Elin Wägner brukar räknas till de så kallade tiotalsförfattarna och ingick i Fogelstadsgruppen. Mest känd har hon blivit för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt och för att hon var med och grundade Rädda Barnen år 1919. Wägner blev ledamot av Samfundet De Nio 1937 och av Svenska Akademien 1944.

Detta är inlägg 033 av 100 i utmaningen #blogg100

tisdag 1 april 2014

Monstersilverfisken kommer

Ny silverfiskart vill åt dina böcker. Monster-silverfisken. En bokslukare med mustasch.

Detta mötte mig i medierna i morse.

Min första tanke, hoppas hoppas att det är ett aprilskämt!! Men icke. Det är helt sant. Den långsprötade silverfisken sprider sig.

Men... så mycket monster vet jag inte. Den är obetydligt större än sina artfränder, någon millimeter längre, och då pratar vi inte så värst många millimeter från början. Jo, den gillar papper och böcker och torra miljöer istället för fuktiga. Så det finns en risk. Det som förvånar mig mest är att de kan leva i SJU år, de små liven. Bäst att hålla utkik vid bokhögarna.... ;-)

 
Detta är inlägg 032 av 100 i utmaningen #blogg100
 

Kulturtant

Jag är inte bara bokbloggare utan även kuturtant i största allmänhet. :)

Teater är en annan av mina stora intressen och jag vill gärna samla vänner och dela med mig av härliga upplevelser. Därför är jag teaterombud på Dramaten.

Att vara ombud innebära att jag får lite insyn i teaterns verksamhet, lite information före andra, kunskap om alla de olika yrkesgrupper som bär föreställningarna framåt. Det är fantastiskt roligt! Och som grädde på moset, möjlighet att få rabatterat pris på biljetterna.

I går hade vi ombudsträff. Det var första gången för mig, och ett äventyr att bara hitta in i ett måndagsstängt teaterhus. Men jag lyckades.

Tillsammans med ett 40-tal andra kulturtanter fick jag lyssna på Dramatens chefsdramaturg, Magnus Florin, som berättade om höstens produktion. Magnus har tidigare varit chef för Radioteatern och är även författare.

Så var det dags att stifta bekantskap med ett av teaterns många yrken, sufflösens. Hon berättade om sitt arbete. Om hur det är att arbeta tillsammans med ensemblen hela vägen. Att lära sig läsa och känna av sina skådespelare som alla är olika väsen och behöver stöd på olika sätt. Att stötta och lyfta, att finnas tillhands och hjälpa till. Suffllösens arbetstider innebär ibland dagtidsarbete med repetitioner, ibland kvällsarbete med föreställningar och ibland både och! Detta är ett mycket utpräglat kvinnoyrke, det finns mycket få män som är sufflörer. Lite intressant då att den kritiker och publikrosade pjäsen Sufflören som nu går på Dramaten, handlar om en man...

Näst på tur för min del är Rickard III. En blodig historia. :)


Detta är inlägg 031 av 100 i utmaningen #blogg100