lördag 31 januari 2015

Förtvivlade människor av Paula Fox

Den här gillade jag mycket!

Förtvivlade människor av Paula Fox skrevs redan 1970 men fick trots god kritik inte något stort genomslag då. Nu har den fått nytt liv och den framflyttade plats den förtjänar.

Det här är en tunn bok. Men en historia som inte alls är tunn. Med ett vackert och distinkt språk mejslas en känsla av undergång fram mitt i vardagen hos paret Bentwood. Hela boken är som ett destillat av något mycket större.

Kriserna är ständigt närvarande i berättelsen. Äktenskapet som knakar och Sophies skadade hand. Ottos kris i sin firma och en stad i förändring. Historien utspelar sig i slutet på 60-talen, men är väldigt tidlös. Få detaljer är specifika och samma kriser förekommer i världen hela tiden. Vi släpps ner mitt i ett skeende vi kan känna igen oss i, irritera oss på, sympatisera med, känna oro inför.

Läs den. Den berör. En klar favorit! En klassiker!

Förlaget skriver: Sophie och Otto Bentwood lever ett välordnat liv i Brooklyn i New York, med Goethes samlade verk i bokhyllan och coctailbjudningar i kalendern. Men när Sophie blir oväntat biten av en katt är det ett av många illavarslande tecken i parets liv. Sophie oroar sig för rabies, Otto är frustrerad över att hans partner på advokatbyrån har beslutat sig för att starta eget, en hemlös man somnar i sina egna spyor på gatan utanför, inbrott och krossade rutor överallt.
Det är i slutet av sextiotalet, rika och fattiga lever sida  vid sida i New York med brottsligheten inpå knuten. Sophie och Otto känner att världen utanför invaderar deras liv, hotar det, blandar sig med deras egen förtvivlan över det liv de lever tillsammans.

onsdag 28 januari 2015

Det krävs tusen vackra ord av Rose Marie Bouw

Det krävs tusen vackra ord av Rose Marie Bouw är en historia som jag tror vi alla kan känna igen oss i på något sätt. Det handlar om att förlora sig själv.

Vi får följa Ulrika i hennes flykt från en verklighet av mobbning, dålig självbild och hemska människor. En dag får hon bara nog och går. Hon gör det mest tabubelagda en mamma kan göra, hon lämnar sina barn utan att titta tillbaka.

Historien är skriven med fantastik fingertoppskänsla och pricksäkerhet. Det gör ont att läsa, men det är svårt att lägga boken ifrån sig. Det blir aldrig sentimentalt, glättigt eller förutsägbart. Bara verkligt verkligt. Väldigt skickligt gjort. Det är en vacker bok, både till omslag och innehåll.

Ulrika tar sig tillbaka till livet, trots allt får man nog säga. Hon har många och mycket att kämpa emot men blir aldrig bitter eller hämndlysten. Sensmoralen är kanske att vi har alla våra demoner som styr hur vi är och hanterar vardagen. Det är vi själva som kan ta tag i det och leva det liv vill leva. Gillar.

Detta är en bok som lämpar sig utmärkt till diskussioner. Vi var ett gäng som pratade om det på Twitter, #boktwitt. Det är ju ett forum där formen begränsar, men tankarna och funderingarna kring boken skapade livliga trådar av diskussion. Tack Rose Marie för dina inlägg när vi funderade över hur du tänkt. :)

Rekommenderar!

Förlagets text: Den morgonen Ulrika ställer sig på vågen och ser 143 kilo bryts förlamningen. En gräns har passerats. Någonstans mellan tjugofyra och trettiosex tappade hon bort sig själv. Hon blinkar mot siffrorna, 143 kilo. Hennes tre små pojkar leker på vardagsrumsmattan. Ulrika tar sin handväska och går ut genom dörren, lämnar sitt liv bakom sig. Hon fortsätter att gå.

Molly är sju år. Fröken säger att hon har en vild fantasi när hon berättar om monstren under sängen. Monstren som kom fram när mamma dog. Med sina fräknar och sin porlande nyfikenhet korsar Molly Ulrikas väg. En sommar på landet, en liten hand i en större hand. Ulrika vill bara dö, Molly vill börja leva igen.

Det krävs tusen vackra ord är en berättelse som letar sig in i ditt hjärta med en känsla av både värme och vemod. Den stannar där långt efter att sista sidan är läst.

måndag 19 januari 2015

Gloria av Wille Crafoord

En liten munsbit till novell. Gillar!

Wille Crafoord har inte skrivit någon annan bok vad jag vet. Det kanske kommer? Novellen Gloria är trevlig start.

Berättelsen handlar om Gloria, en sångerska och kändis vars leende "öppnar upp universum", som för att få fart på sin karriär gör något oväntat som visar sig vara genialt?

Novellen är rolig, förvånande och intressant. Den resonerar smart kring kändisskap och hur nyckfullt folk ändrar åsikt om kändisars status.
Väl värt en liten stund av din tid.

Förlaget beskriver:
Kaj tittar bort mot Gloria. Med facit i hand tycks det ju verkligen som om hon har gjort något fantastiskt. Medvetet eller inte. Något som ingen annan enskild samhällsengagerad artist eller kändis, eller ens politiker, lyckats med. Ja, kanske Ga ndhi då. Han drar lite på munnen vid jämförelsen. Men ändå.

Kanada av Richard Ford


Sent om sider...

Jag läste klart denna fina bok före jul, men saker har kommit emellan. :)

Oj vilken bra historia, läs!

Ni vet hur det kan vara ibland, man får för sig att en bok inre är bra, inte passar en. Så tänkte jag om denna. Varför är höljt i dunkel, men troligen att den är tjock. Men jag började trots allt läsa, och fångades direkt! Vilken tur att jag började läsa.

Bokens två första meningar avslöjar egentligen hela historien. Men det funkar ändå. Han lyckas berätta en historia i efterhand, men en känsla och närvaro så att det känns som direkt upplevt. Utan att det på något sätt blir konstigt.

Det är en berättelse med små svängar i den lilla vardagen, kantad av de stora och dramatiska händelserna. Mycket handlar den också om livet, vad är det som styr våra val och hur hanterar vi konsekvenserna. Och att acceptera. Acceptera att människor är som de är och att livet inte alltid blir som man tänkt.

Den avslutas med orden "Vi gör vårt bästa."

Förlagets text:

Richard Ford tar oss med till amerikanska Montana och de kanadensiska prärietrakterna kring Saskatchewan. Året är 1956 och valkampanjen mellan presidentkandidaterna Nixon och Kennedy pågår för fullt.

Ett flertal händelser leder fram till att makarna Parsons genomför ett bankrån. I centrum för boken står deras barn, tvillingarna Dell och Berner. Bankrånet är bara början på en resa som bland annat kommer att innehålla tre mord, och mystiska transporter av stulet kött inom armén.

Kanada är en historia om människans mörkaste, starkaste och mest gåtfulla drivkrafter.

Lilla smycket av Patrick Modiano

En nobelpristagare!

Jag pratade om denna lilla bok i bokcirkel Under kastanjen härom dagen.

Det är en fin historia om en flicka som söker sitt förflutna och sin väg i livet i ett svart-vitt, tidlöst Paris. Som alla hans historier vad jag förstår innehåller den längtan, rotlöshet, otrygghet.

Språket är vackert och poetiskt och fullt av referenser till platser, metrostationer, gator, parker, affärer, caféer... och där tappar han mig. Det blir för mycket. Det känns som man navigerar genom en kartbild, vilket förstås är meningen och många tycker om.

Historien är lite drömlik, händer det verkligen på riktigt eller är det huvudpersonens inbillning eller dröm? Vem vet? Det är vanligtvis ett grepp jag tycker om, att inte riktigt veta. Men här blir det lite för diffust. Som en av mina vänner sa. "Man förstår inte riktigt vad det är man inte förstår!" Det sammanfattar rätt bra. Och det behöver absolut inte vara dåligt, men heller inte bra. :)

Jag ger honom en chans till genom att också läsa Dora Bruder.

Förlagets text:
"Minst tolv år hade gått sedan man slutade kalla mig Lilla smycket och jag befann mig på metrostationen Châtelet vid rusningstid. Jag följde folkströmmen på rullbandet i den ändlösa gången. En kvinna var klädd i gul kappa."
Artonåriga Thérèse tycker sig i kvinnan känna igen sin mor som påstås ha dött tio år tidigare i Marocko. Hon beslutar sig för att följa efter henne. Det blir en störtdykning ner i ett smärtsamt förflutet, i minnen som hon dittills har förträngt.

tisdag 6 januari 2015

Ingen konst av Peter Esterhazy

Min första bok för året, Ingen konst av Peter Esterhazy!

Jag fick tipset av översättaren själv Ervin Rosenberg, som jag skrivit om här tidigare. Esterhazy är en ny bekantskap för mig och det är kanske på tiden att vi stiftat bekantskap.

Det är en säregen berättelse. Eller, jag vet inte ens om det är en berättelse, mer av betraktelser och ögonblicksbilder som vävs ihop till en sprudlande helhet.

Det är svårt att förstå vad boken egentligen ska vara och det hindrar mig lite i läsandet till en början. Är det verklighet eller fiktion? Handlar det om författaren själv eller inte? Men var är den röda råden? Men jag inser att det bara är att läsa på. Orden forsar som en strid ström. De olika delarna, mötena med modern, fotbollen, Ungern, efterkrigstiden, och många fler, blandas hej vilt till en charmigt osammanhängande helhet. Språket är fängslande, det måste krävt sin man att översätta, det flyter lätt och man vill läsa upp härliga meningar för någon annan hela tiden.

En sak som kanske hade hjälpt är att vara mer intresserad av fotboll än jag, det refereras en hel del. Boken har till och med fått pris som bästa fotbollsbok i Tyskland, om även något skämtsamt.

Jag tror dock att det är en bok jag kommer att återkomma till, för att läsa något stycke, en sida eller en mening. Det går lätt. Det är bara att slå upp en sida så hittar man något.

Läs den om du kan släppa kontrollen, den är lite vildsint. Den är lättläst och inte lång. :)

Baksidestext: "En son berättar om sin mor. Medan har gör det ses de varje dag. De äter middag tillsammans, de promenerar i hemstaden Budapest, hon berättar historier, gamla och nya. Om femtiotalet, om Ungerns fantastiska fotbollsspelare, som uppvaktade henne och sen räddade familjen från deportation. Peter Esterhazy väver ågter samman en  familjehistoria med en skildring av den kommunistiska diktaturen. Tidigare, i mästerverket Harmonia Celestis, hade fadern hudvudrollen, nu intar modern rollen som både spelmotor och straffläggare. Det formar sig till ett säreget porträtt av en storslagen kvinna, en fallen familj och en galen tid."

måndag 5 januari 2015

Mitt bokliga 2014 och lite om 2015...

Jaa, hörrni.

Slutet på 2014 gick inte i läsandets tecken för min del. Och inte början på det nya heller. Jag har inte läst en rad, inte en enda under min julledighet!

Jag och mina kära har varit sjuka i omgångar från julaftonskvällen, vilket helt enkelt inte gett tid och lugn för läsning. Så kan det vara.

Resten av det gångna året har det dock blivit en del läst. Inte så mycket som tidigare år, men jag känner mig nöjd. Många fina läsupplevelser! Året har ju också innehållit andra saker som tagit min uppmärksamhet. Nytt barnbarn och ny käresta, till exempel. :)

Jag kan mycket väl ha glömt någon titel i min lista över lästa böcker, eftersom jag inte är så systematisk i listandet. Här har jag kanske ett lämpligt nyårslöfte, om en ska hålla på med sådant. :-)

På det nya året tänkte jag, förutom de böcker som kommer i mina cirklar, ägna mig åt att börja läsa de böcker som är nominerade till Sveriges Radios romanpris. Det kan bli en lagom utmaning som jag kan hålla!

Den andra kvinnan av Therese Bohman
Psykodrama av Magnus Dahlström
Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson
Timme Noll av Lotta Lundberg
Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson
Twist av Klas Östergren

Lyssnarjuryns diskussioner om böckerna börjar sändas i P1 måndag 2 mars klockan 14.03 2015 och pågår hela veckan. På fredagen avslutas Romanpris-veckan med en finalsändning då segraren tillkännages.

Javisstja. 2014 års lästa böcker!