söndag 27 december 2015

Det är något som inte stämmer av Martina Haag

Det är något som inte stämmer av Martina Haag är en skilsmässoroman, eller en roman om överlevnad. Och oj, vilken käftsmäll av ångest!

Jag läste boken i en enda inandning kändes det som. Ångest och förtvivlan över ett liv som går i spillror är inte att leka med. Hon beskriver det bra, verkligen bra.

Vi får följa Petra mitt i skeendet, hur det börjar med en kandelaber vid sidan av sängen på landet. Anders sida. Och parallellt en tid efteråt, hur hon hittar upp ur mörkret. Petra och Anders. Jo, det handlar om henne själv, Martina Haag, hennes egen skilsmässa, men det känns inte viktigt. Det här är väldigt allmänmänskligt om livet. Om kärleken som tar slut. Om ångesten och förtvivlan om den som blir lämnad, som inte förstår. Att känna på sig att något inte stämmer, men inte kunna sätta fingret på eller få svar. Att känna hur livet krymper och ångesten biter sig fast. Hur man lever och överlever.

Petra flyr till fjällvärlden för att hitta tillbaka till sig själv och livet. Till en plats där allt får sina rätta proportioner. Där hon kan skriva boken om sin skilsmässa. I delarna från fjällvärlden har hon tyvärr lockats att kasta in lite tokiga vandrare och lite övernaturliga händelser. Som om hon tror att det behövs för att inte det ska bli för jobbig läsning. Onödigt.

Det är verkligen en stark berättelse om hur djävligt livet kan vara. En berättelse med mycket igenkänning. Men vi får inte heller glömma att det är den enas berättelse.

"Allt går, på något konstigt sätt så går det till slut. Även om man dör ganska mycket på vägen."

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller på till exempel Adlibris.

lördag 12 december 2015

Bloggare för medmänsklighet

En bloggstafett om medmänsklighet. 24 bokbloggare lyfter begreppen värme, trygghet och medmänsklighet i en tid av oro. Sprid gärna våra ord på olika sätt, kommentera och diskutera.

Nationalencyklopedin säger:
medmänsklig  • som har att göra med (solidarisk) gemenskap mellan människor

Medmänniska till skillnad från motmänniska? För oss alla är det troligen helt automatiskt att tänka att medmänsklighet är självklart. Men är det verkligen så?

En vän skrev så här: "Se dina medmänniskor som just medmänniskor. Dra inte förhastade slutsatser av hur de ser ut eller pratar.  Jag tror att bästa sättet för ett fungerande samhälle, är att ge alla en lika chans."

Så rätt han har. Vi måste börja med oss själva, det är inte så att någon annan kan fixa detta åt oss. Att börja med sig själv är det rätta, det lätta, det svåra. Att ta ansvar för sin egen del i helheten och vara öppen och tillåtande mot andra. Se människorna vi möter, oavsett vilka de är. Förstå att de kommer med sina egna erfarenheter och fördomar i bagaget. Medarbetarna i kafferummet, kassören på mataffären, flyktingen på centralstationen. Vi vet inte vad som format dessa människor, vi vet inte vad de varit med om idag innan vi sågs. Men vi kan säga "hur menar du då?", allvarligt lyssna. Det betyder inte alltid hålla med.

Att se och försöka mota sina egna fördomar och se bortom dem är nyckeln, för vi har såklart fördomar och är lite oroliga för det annorlunda. Det går att träna sin hjärna att tänka på nya sätt. Vi tänker oftast av bara farten så som vi brukar, men tänk nytt! Medmänsklighet handlar ju om så mycket mer än goda gärningar, det handlar om inställning och sätt att möta andra. Vi kan alla ge av oss själva på något sätt. Vi kan alla lyssna fördomsfritt på de människor vi möter. Vi kommer inte att älska alla, men vi ska respektera allas olikhet. För vi är också olika. Du och jag.

Mycket handlar om att välja det liv man vill leva och de samhälle man vill delta i. Jag vill ha värme, trygghet och medmänsklighet. I det lilla och i det stora.

I litteraturen finns förstås svar på allt. :-) Eller åtminstone inspiration, tankeväckare och avskräckare.

Stefan Einhorns Medmänniskor är förstås mitt i prick, så även många av hans andra böcker. När det gäller böcker jag läst på senare tid tänker jag först på  Linda Ohlsons I skymningen sjunger Koltrasten, en fantastisk historia om medmänsklighet. Jag tänker också på Sara Lövestam, kanske främst hennes bok Udda som jag skrivit om på bloggen tidigare. Jonas Hassen Khemiri så klart, augustprisvinnaren Allt jag inte minns rymmer många mellanmänskliga relationer som anknyter till medmänsklighet. Daniel Sjölins lilla Novellix Alla vill bara gå hem, där vi knappt hinner hämta andan än mindre tänka på andra...

Vilken bok ser du framför dig när du tänker medmänsklighet?



Hela stafetten, följ oss och läs!

00.01 Kulturkollo
01.00 Bokomaten
02.00 Den läsande kaninen
03.00 Som ett sandkorn
04.00 Boktjuven
05.00 ... och dagarna går
06.00 Sofies bokblogg
07.00 Boktokig
08.00 Carolina läser
09.00 Lyrans noblesser
10.00 Stories from the city
11.00 Ljusletaren
12.00 Tittelina
13.00 Skuggornas bibliotek
14.00 Mias Bokhörna
15.00 Feministbiblioteket
16.00 Bokhyllan i pepparkakshuset
17.00 Fiktiviteter
18.00 The World I live in
19.00 enligt O
20.00 Mitt bokliga liv
21.00 Syrlig
22.00 Bokunge
23.00 Hyllan
23.59 Avslutning och summering på Kulturkollo

torsdag 10 december 2015

Bloggstafett 12 december


Vi vakar in Lucia på det bästa av sätt, med värme, trygghet och medmänsklighet!

På lördag ordnar Kulturkollo en bloggstafett på temat Värme, trygghet och medmänsklighet (vilket också är veckotema på Kulturkollo just nu). Vi är 24 bloggare som skriver och varje timme kan du läsa ett nytt inlägg. Hela schemat hittar du här.