Sidor

torsdag 31 mars 2016

Det hemliga namnet av Inger Edelfeldt

http://www.norstedts.se/bocker/utgiven/2016/Var/edelfeldt_inger-det_hemliga_namnet-pocket/Den här gillar jag!

Det hemliga namnet handlar om identitet, kärlek, familj, sorg, glädje.

Jag faller genast för huvudpersonen Helena. Mycket av hennes oro och våndor känner jag igen mig i. Helena, som på något sätt är allkonstnär i livet men hela tiden trånar efter kärleken, den riktiga kärleken. Och blir besviken, gång på gång. Hon är liksom dråplig, kantstött, en person som man kan se lite överseende på. En konstnärssjäl som lever för andra som hoppas att det finns ett lätt sätt att ordna allt, borde inte en resa till Indien göra susen? Och i botten finns den lilla femåringen som inte fick finnas, som inte fått formats till en riktig vuxen. Jag tycker om henne mycket!

Formen är spännande. Den består av två olika perspektiv. Vi får följa händelserna både utifrån och inifrån Helena. Se vad som sker och samtidigt veta hur det känns. Det gör det särskilt intressant tycker jag. För det är ju oftast inte samma sak.

Språket flyter lätt och är fyllt av one-liners som sitter som en smäck i min själ.
"Jag förstår inte varför jag inte gav mig av. Ständigt detta kaffe, när vi egentligen skulle behöva dricka blod."
"Smärtan. Som när en bedövning släppt. Fallet från oväntad salighet till total övergivenhet går inte att förbereda sig för, stålsätta sig inför."

Vi pratade om boken på Breakfast Book Clubs frukost i morse och hade lite olika uppfattningar. Det är roligt. Att få höra andras syn på en berättelse berikar. Det vi hade lite synpunkter på var slutet. Det kändes lite kort, ofärdigt, snopet, påtvingat.

Och en sak jag känner lite sorg över är att hon även till sist behöver en man att luta sig på, som säger åt henne vad som är viktig som "leder henne rätt". Jag tror hon skulle klara sig utmärkt utan.

Förlagets text:
Det hemliga namnet handlar om identitet, dess gåta och villovägar. Om kärlek, drömd och verklig, och om hur ens längtan kan vara för stor för ens liv och knappt möjlig att härbärgera. Kanske är berättelsen en spegel av vår tid och dess myter. Men främst är den en nära tagining av ett liv, där berättelsen glider genom hela spektret av dimensioner: det vardagliga, det absurda, det oväntat smärtsamma eller benådade - en text full av kast så som en människa är.
Huvudperson är Helena, konstnär, mor till en tjugofemårig son och expert på omöjliga kärlekshistorier. Det är hon som bär hemligheten med namnet. En hemlighet som hon försöker glömma bort men som kräver att bli betraktad. Och slutligen är det kanske den som leder henne, både till en möjlig kärlek och till ett möte hon har fruktat.

Lyssna på diskussioner om boken i en bokcirkelpodd i flera avsnitt med bibliotekarier på stadsbiblioteket. https://soundcloud.com/stockholmsstadsbibliotek

Vill du läsa och prata om denna bok finns det många tillfällen, se på Stockholm läser.

Kriterierna för en Stockholm läser-bok: Boken ska utspelas helt eller delvis i Stockholm (det gör den, plus på Gotland och i Ungern), den ska uppmuntra till diskussioner även för dem som saknar förkunskaper, den ska vara minst 15 år (uppfylls också), den ska inte vara alltför omfångsrik (349 sidor i pocket), den ska locka både män och kvinnor och den ska helst gå att omarbeta till en lättläst version.

Inlägg 31/100 i utmaningen #blogg100

onsdag 30 mars 2016

Bloggtips - Enligt O

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Dagens tips - Enligt O

Så här säger hon själv: Välkommen hit till denna spretiga bokblogg med lärartouch.
Här kan du läsa om det jag läst, vill läsa, aldrig i livet kommer att läsa och alla mer eller mindre knäppa tankar jag har kring litteratur.

Linda är också en del av Kulturkollo.

In och läs!


Inlägg 30/100 i utmaningen #blogg100

tisdag 29 mars 2016

Vara Frank av Peo Bengtsson

Det här är på riktigt. Verkligheten. Som alltid i Peo Bengtssons böcker.

Vara Frank handlar om .. Frank. Och att vara Frank är inte alltid lätt. Han befinner sig mitt i livet och jobbar som kock på Berns i Stockholm. Frank är gift med Vibeke och tillsammans har de dottern Hanna. Frank och Vibeke har det bra tillsammans och det finns inte mycket att klaga på. Så ser kärleken ut: de har bestämt sig för varandra. Men verkligheten knackar på som vanligt. Ska de flytta till Köpenhamn? Blir inte Hanna stor väldigt fort? Är Mårten en viktig person i hans liv? Ska föräldrarna skiljas nu, och hur har de egentligen levt sina liv?

Jag ska inte avslöja för mycket om handlingen men i all sin vardaglighet är det spännande. "En gift man (Frank), förälskar sig i sin närmaste vän (Mårten). Trubbel uppstår." som författaren själv beskriver det hela. Alla små detaljer i livet som vi inte vet om de är de viktiga eller som bara flimrar förbi. De små sakerna som styr oss åt ena eller andra hållet, hur ska man veta?

Och slutet... det såg jag inte komma! ;-)

Peo Bengtsson lyckas precis som vanligt hitta det nära och enkla i det storslagna som är livet. Språket flyter snyggt och fångar mig. Formuleringarna är briljanta i sin vardaglighet! Jag vill läsa vidare och känna att ja, vi gör så gott vi kan. Vi är inte perfekta, någon av oss. Vi väljer rätt och vi väljer fel.

"Kärlek handlar om att bestämma sig! sa busschauffören när han öppnade dörrarna och släppte ut mig på gatan. Men om man bestämmer sig för fel, då?"

Jag har tidigare läst hans Kärleken passerade här en gång och Så länge du är min syster. Och när jag tittar tillbaka på vad jag skrivit om dem ser jag att just "verklighet" är ledordet. :)

Tack Massolit förlag för att jag snabbt fick möjlighet att läsa! Tack Peo för att du skriver så himla bra om allt det där vi kallar livet.

Låna på biblan, eller köp hos din lokala bokhandlare, eller till exempel på Adlibris.


Inlägg 29/100 i utmaningen #blogg100

måndag 28 mars 2016

Anna och Mats i Vällingby - en modernitet om kärlek

Ikväll har jag besökt Stadsteaterns nya scen i Vällingby! Gillar mycket att det tillkommit en scen just där, och ja, jag är lite partisk eftersom jag bor nära. I det klassiska Trappan-huset ligger den och nu nyrenoverat kommer Vällingby kultur- och medborgarhusförening ha många olika verksamheter där. Gillar!

Kvällens föreställning: Anna och Mats i Vällingby bygger på Helena von Zweigbergks två böcker Ur vulkanens mun och Anna och Mats bor inte här längre. Böckerna är riktigt bra, men det går utmärkt att se detta utan att ha läst.

Anna och Mats är moderna och upplysta människor. De vet hur man förväntas bete sig i en relation. Att man ska vara generös, inkännande och rak. Ändå krånglar allt oavbrutet till sig för dem. Det sista de vill är att de göra illa sina barn. Ändå gör de sina barn illa hela tiden. Anna och Mats döljer sin förvirring och ensamhet bakom fasader av fria, självständiga människor med kontroll på läget. En semester på Sicilien som de egentligen inte har råd med, kan den innebära en omstart? Vill de det? Med varandra? Eller med någon annan? Hur gör man kärlek när det känns som man inte kan vänta längre? När alltför många år gått i tystnad och förbittring? Hur gör man kärlek om man är en modern människa?
 
Det här är bra, mycket bra! Och riktigt jäkla obehagligt! Niklas Hjulström och Sanna Krepper gör det så himla bra. Hittar tonen direkt, de elaka nålsticken, de kaosartade underströmmarna, de medvetna missförstånden, önskan att få livet och relationen att fungera men oförmågan att hitta rätt. Och vi känner alla igen oss. Ruskigt och så snyggt!
 
Gå genast och se, det är inte många föreställningar kvar och några är utsålda. Detta är inget du vill missa, även om du egentligen inte vill påminnas...


Inlägg 28/100 i utmaningen #blogg100
 

söndag 27 mars 2016

Bloggtips - Sincerelly Johanna

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Dagens tips - Sincerelly Johanna

Så här säger hon själv: Sincerely Johanna kommer att handla om kultur i alla dess former och med en liten övervikt till böcker. Det blir böcker jag har läst, bokrelaterade events/program och annat som kan kopplas samman med böcker. Välkommen in i min värld.

Här är det inte bara böcker som sagt utan kultur i alla former och massa annat också! Härligt!

In och läs.


Inlägg 27/100 i utmaningen #blogg100

lördag 26 mars 2016

Familj - det finns många olika sorter

Påskafton! Dagen då familjen samlas och påskmiddagen äts. Så även hos mig! Jag har haft lyckan att ha alla mina kids hos mig i kväll. Det är de som är min familj.

Jag har inte mina föräldrar kvar i livet, jag är ensambarn, släkt på längre håll finns inte kvar eller är just på längre håll. Några stora släktkalas blir det inte tal om...

Det är ibland svårt att tänka på att jag är den äldste i min linje.. för mina barn och mitt lilla barnbarn. Jag är glad att deras pappas familj fortfarande är min familj på något sätt trots skilsmässa.

Mina kids är min familj! De är mina egna, någon extra och de respektive. Alla lika nära och kära. <3

Glad Påsk mina vänner och alla som känner... och alla andra! :)
Inlägg 26/100 i utmaningen #blogg100

fredag 25 mars 2016

Gullefjun

Idag hinner jag inte skriva så mycket. Inte tänka på annat än gullefjun heller. :) Det handlar alltså om mitt lilla barnbarn, som blir två år i juni.

Jag har fått förmånen att lära känna denna lilla människa och nu hänger hon med mig några dagar. 

Idag har vi gjort en utflykt till Överjärva gård, en riktig oas med café och djur. Det blev bä, bä vita lamm live idag! :)  Väl hemma ägnade vi oss åt vattenlek, bilar och garage, Pippi, gunghästen, gungor, katterna... Hon kollade Pippi medan jag rullade köttbullar och stekte. Himla fiffigt.

Fram på kvällen varvade vi ner med programmet Stora maskiner på Bolibompa! Sedan bestämde hon att det var dags för välling och sova. Och somnade som vanligt på två röda. Jag kommer snart att gå och lägga mig bredvid henne, tidig kväll blir tidig morgon. <3


Inlägg 25/100 i utmaningen #blogg100

torsdag 24 mars 2016

Änglamarken

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill...

Ja, precis så är det. Trots att jag är en förortsunge med förkärlek för staden så hämtar jag kraft i naturen. Skogen och vattnet.. ängarna, stigarna. Där är jag bara jag. Tankarna kan fara och sortera in sig på rätt sätt. Att andas in lugnet och naturljuden är det mest underbara.

Idag passade jag på att inleda påskhelgen genom att gå min runda. En mil runt Säbysjön. Genom skog, över ängar, korsandes hagar. Vattnet hela tiden nära men inte alltid synligt. Skogens dofter, fåglarnas kvitter. Ljuvligt.

Naturen funkar alltid. I alla väder, alla årstider, alla tider. Ensam, tvåsam eller i grupp. När livet prövar en och när livet är njutbart. Naturen levererar. Må vi vara rädda om den.

 
Inlägg 24/100 i utmaningen #blogg100

onsdag 23 mars 2016

Och ge oss skuggorna på Dramaten

Gårdagskvällen ägnades åt Norén på Dramaten. Eller rättare sagt O'Neill med familj. Och ge oss skuggorna.

Jag gillar Norén, jag gillar det mörka, jag gillar fokus på relationerna. Och här är det relationer en masse! Vilket spel mellan familjemedlemmarna. Den åldrande fadern med offerkoftan på, oförmögen att se sin egen roll i familjens splittring. Frun som bitskt och bittert uthärdar och sprider elakheter omkring sig men som ändå är den som håller ihop det hela. De båda sönerna som på olika sätt gör allt för att göra sin far nöjd och inte inser att det är omöjligt. Som går under på olika sätt i sin oförmåga att hitta rätt i sina liv.

Ja vilket elände, med så många bottnar. Som en psykisk brottningsmatch. Jag var helt slut efteråt. Men så himla bra! Alla de eviga frågorna om familjen, relationerna, människorna samlade i tre timmar. De underliggande strömmarna av katastrof är ständigt närvarande.

Och fantastiska skådespelare så klart! Lena Endre är magiskt stark särskilt i relation till den fantastiskt smågnälliga, ihopsjunkna Örjan Ramberg. Bilden av "den stora dramatikern" bleknar inför bilden av den starka, om än inte helt charmiga, kvinnan bakom allt. Hon är dessutom himla rolig! :)

En mycket snygg scenografi ramar in det hela. Svart, enkelt, tomt. Som livet som spelas upp där. En teaterhistorisk minidokumentär om Eugene O’Neill och hans ”Lång dags färd mot natt” rullar i stora scenens fond medan publiken bänkar sig. På väggen projiceras också bilder under föreställningens gång. Snyggt. Betjänten Saki är ständigt närvarande och rör sig runt på scenen som i en fond till hela spektaklet.

Det är bara två föreställningar kvar, så har du inte sett den. Gå och se genast!!


Här kan du se en mycket fin introduktion till pjäsen av Magnus Florin på Dramaten. På Dramatens sida om pjäsen finns också annat spännande material, till exempel en spellista i Spotify med musiken som spelas i pjäsen. Snyggt!

Dramatens text om pjäsen: Ingen pjäs är mer förknippad med Dramaten än Eugene O'Neills självbiografiska Lång dags färd mot natt, som fick legendarisk urpremiär på Stora scenen 1956 och testamenterades till teatern av författaren. Och ge oss skuggorna är Lars Noréns pjäs om nobelpristagaren O’Neill, skrivandet och ensamheten.
                        
Familjedramat utspelar sig en oktoberdag 1949 i Eugene O'Neills hus på Atlantkusten. Författaren firar födelsedag tillsammans med sina två vuxna söner från två olika förhållanden och sin nya hustru. Frun och sönerna lever i skuggan av den litterära giganten, Nobelprisbelönad och upphöjd, men ångestdrabbad och plågad. Hans stora mästerverk har ännu inte nått sin publik.
 
Och ge oss skuggorna hade urpremiär på Dramaten 1991. Nu är den tillbaka på Stora scenen med Örjan Ramberg och Lena Endre som Eugene O'Neill och hans hustru Carlotta och Thomas Hanzon och Erik Ehn som O'Neills söner.


Inlägg 23/100 i utmaningen #blogg100

tisdag 22 mars 2016

Mörker...

Det har hänt igen. Terrordåd i Bryssel. Attack och sprängningar på flygplatsen och metrostationer. Många, många döda och skadade.

Jag vill inte vara rädd. Jag vill kunna röra mig fritt utan oro. Jag tror också att det är viktigt att inte vara rädd och begränsa sig. Sunt förnuft är förstås alltid viktigt.

Men när det händer. När bilderna blixtrar förbi... då är det svårt. Jag sörjer med alla skadade och anhöriga. Med alla berörda.
Med oss alla.

Hitta information på t.ex. Krisinformation.se.
Dela inte information eller bilder du inte vet är korrekta.
Sprid inte bilder på skadade och döda människor.

Vi förstår allvaret utan närbilder på människor i chock.


Inlägg 22/100 i utmaningen #blogg100

måndag 21 mars 2016

Bloggtips - "och dagarna går..."

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Dagens tips - och dagarna går...

En bokbloggande pedagog som pysslar emedan dagarna går... Anna är också en av medlemmarna i bloggkollektivet Kulturkollo.
 
Anna läser massor, nu pratar vi sisådär 15 böcker i månaden! Och dessutom författare från hela världen. Mycket spännande! In och läs!

 
Inlägg 21/100 i utmaningen #blogg100

söndag 20 mars 2016

Priser, priser, priser...

Det finns många fina litteraturpriser av olika slag. Ett väldigt fint är Nordiska rådets litteraturpris!

Varje lands har en nationell bedömningskommitté som nominerar högst två verk från sitt land. Därutöver kan verk på färöiska, grönländska och samiska nomineras.

Det är 14 nominerade 2016 och de svenska är:
"Sånger och formler" av Katarina Frostenson, Diktsamling, Wahlström & Widstrand, 2015
"I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv" av Tom Malmquist, Roman, Natur och Kultur, 2015

Nordiska ministerrådet tillsätter en nordisk bedömningskommitté, som utser pristagaren. Kommittén består av 10 medlemmar, två från vardera Danmark, Finland (en finskspråkig och en svenskspråkig), Island, Norge och Sverige. De skall vara sakkunniga när det gäller det egna landets litteratur och i största möjliga utsträckning också i grannländernas litteratur. Svenskar är Arne Johnsson, Boel Westin och Amanda Svensson

Vinnaren offentliggörs och mottar priset på 350 000 danska kronor den 1 november i DR Koncerthuset i Köpenhamn i förbindelse med Nordiska rådets session.

Det här är också en möjlighet att få upp ögonen för böcker från våra nordiska grannländer! Ta chansen läs en dansk! Som Ida Jessen, nominerad till priset 2014, sa med anledning av att vi kanske såg lite skeptiska och oförstående ut... LÄS på danska - då är alla bokstäverna med! ;-)


Inlägg 20/100 i utmaningen #blogg100

Möten

Ikväll (lördag) har jag tillsammans med en vän ordnat en middag. Vi valde temat Rosa! :)

Vi böjd in vänner från olika sammanhang för att blanda lite. Barndomsvänner, badmintonmedspelare, skärgårdsresenärer, helt nya vänner, svamplockarkompisar... För att få till nya möten, nya diskussioner, nya möjligheter.

Och oj vad bra det blev! En helkväll med god mat och trevliga samtal som böljade mellan vilken bok vi senast läst, vilket musikinstrument vi spelat, hur var det nu med engelsmäns svampplockning och den där resan för 30 års sedan, hur är det med den och är Ulf Lundell egentligen en bra författare? Och många, många andra ämnen förstås.

Livet är med människor, medmänniskor! <3


Inlägg 19/100 i utmaningen #blogg100

fredag 18 mars 2016

Bloggtips - Feelgoodbiblioteket

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Idag - Feelgoodbiblioteket

"Jag gillar feelgoodromaner och arbetar som bibliotekarie – alltså en Feelgoodbibliotekarie." Så säger hon om sig själv! :)

Men hon arbetar också mycket med att minska avstånd mellan människor. Hon bidrar bland annat till JallaTillsammans som är en mötesplats, podcast och digital bokcirkel med syfte att motverka intolerans, lyfta fram fler berättelser och främja möten.

Jag träffade Anette irl när hon tilldelades Greta Renborgs pris 2013 vid en fin ceremoni på Stadsbiblioteket. Hon är ännu en människa som hittat till mig från sociala medier.

In och läs! :)


Inlägg 18/100 i utmaningen #blogg100

torsdag 17 mars 2016

Ett liv i bilder?

Instagram. Ett liv i bilder. Eller?

Jag gillar Insta. Det är ett snabbt sätt att dela med sig av livet, universum och allting. Och det är oftast inte 42. :)

För mig som tycker om att fotografera är det guld värt att få dela lite. Jag fotar ju i stort sett bara med mobilen och då är det snabbt och enkelt. Som det ska vara.

Det är verkligheten men ändå inte. Jag väljer ju vad jag vill visa upp. Det blir personligt men inte privat.

Jag har alltså publicerat 4268 bilder på några år. 281 personer tycker att det är värt att följa mig och titta på vad jag gör. Det är kul!

Om jag skulle gå på reaktioner från vänner och bekanta så publicerar jag bara bilder på bakelser och champagne, barnbarn och skärgård. Och det är absolut ett fokus. Men det är ETT. Gå in och kika vetja! Just nu ser det ut så här, inte mycket bakelser och champagne! Dags att göra något åt det kanske... :)
 
 
Inlägg 17/100 i utmaningen #blogg100

onsdag 16 mars 2016

Bloggtips - Bokhora

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Dagens tips - Bokhora

Bokhora är bokbloggarnas grande dame, som någon skrev. :) Har alltid funnits... typ. Och här finns allt. Böcker av alla de slag recenseras av kloka människor, just nu Johanna, Johanna, Johanna... (man skulle kunna tro att det är ett krav! ;-) ) ... Peppe och Marcus.

Så här var det och är det enligt dem själva: Vi var fem personer som startade bokhora sommaren 2006 utan något större syfte än att diskutera böcker med varandra. Namnet har ofta debatterats men bloggen var från början menad som en intern plats för bokprat och ingenting som skulle nå en större skara. Snabbt växte dock publiken och bokhora blev vad den är idag: en plats för litteraturdiskussion och boknörderi. Inget läsbart är för högt eller för lågt för att vi inte ska kunna tänka oss att skriva om det. Och nej – vi visste inte om att det fanns en blogg som hette bookslut när vi startade. Namnet bokhora kom till under en kväll med alldeles för mycket vin. Inga tankar, vare sig bak- eller fram, fanns med namnet.

In och läs!

 
Inlägg 16/100 i utmaningen #blogg100

tisdag 15 mars 2016

Det vi aldrig tror kan hända, det händer, hela tiden

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=499Sveriges radios romanpris 2016. Nu är det dags. Idag började bokpratet i juryn.

Sveriges Radio delar varje år ut ett pris till "en framstående svensk roman ur det gångna årets produktion". Det unika med priset är Lyssnarjuryn. Den förnyas varje år och består av bokläsande radiolyssnare i olika åldrar och med skiftande yrken som skrivit och anmält sitt intresse att vara med. Jurymedlemmarna läser de sex nominerade romanerna, diskuterar dem och utser tillsammans pristagaren. Delar av diskussionerna sänds i radio.

Juryn är: Pelle, Ninni, Emlan, Roger, Anja, Henrik, Gunilla.
En pensionerad veterinär, en slagverkare, en ungdomsbibliotekarie, en museipedagog, en byggnadssnickare, en busschaufför, en nationalekonom.

Böckerna som nominerats är:
Mary av Aris Fioretos
Masja av Carola Hansson
Linjen av Elise Karlsson
Gardet av Staffan Malmberg
Bära barnet hem av Cilla Naumann

Igår sändes den första diskussionen i juryn och först ut var Gardet av Staffan Malmberg. "Med underskruvad precision och psykologisk skärpa beskriver Staffan Malmberg vad som händer när en grupp medborgare tar sitt rättspatos ett steg för långt och orsakar en samhällskollaps som ligger kusligt nära vår egen tid." Vinnare av Vi:s Litteraturpris 2015

Jätteintressanta diskussioner i en bra jurygrupp. Obehaglig, skrämmande, förnuftig, vansinnig är ord som juryn använder om denna bok. Igenkänning är ett annat. Men när går igenkänningen över i det omöjliga och vansinniga? Det vi aldrig skulle kunna göra, eller är det så, skulle vi aldrig..?

Intressanta reflektioner främst från Emlan och Ninni, smarta tjejer! Jag kommer absolut att lyssna varje dag!

Resten av veckan vi höra diskussionerna om de andra nominerade böckerna, idag blir det Mary av Aris Fioretos. Ser fram emot att lyssna!

Vinnaren presenteras i Lundströms bokradio på lördag!


Inlägg 15/100 i utmaningen #blogg100





 
                                                                   

måndag 14 mars 2016

Pi-day

Det blir väl många inlägg om detta idag kan jag tro. Arkimedes konstant, Ludolphs tal eller kort och gott: pi.

Pi-dagen är tillägnad den matematiska konstanten Pi π ( ≈ 3,141592653589....). Den infaller den 14 mars varje år på grund av sambandet med datumformatet. Just i år är det extra mitt i prick, ett pi-år, eftersom de fyra första decimalerna, avrundat, blir dag och år. 3, 1416 = mars, 14, 2016.

Pi representerar förhållandet mellan en cirkels omkrets och diameter, O = πd. Arkimedes intresse för pi är förevigat i uttrycket ”rubba inte mina cirklar” (noli tangere circulos meos), vilket han ska ha sagt när han ritade former i sanden och stördes av invaderande romare.

Pi-dagen har "firats" sedan 1988, och brukar vara en dag då matematik uppmärksammas på olika sätt av skolor, kommuner, organisationer och företag. Dagen firas också lämpligen med paj-ätning!

Idag har också lämpligen rekord satts. En ny svensk pi-rekordhållare. Jonas rabblade upp 13209 av talets oändligt många decimaler. TRETTONTUSEN. Jag är rätt nöjd med att kunna fyra...


Inlägg 14/100 i utmaningen #blogg100

söndag 13 mars 2016

Skuggorna av Katarina Wennstam

Katarina Wennstam har förmågan att skriva spänningsromaner som håller en fången mitt i den verkliga verkligheten som finns runt om kring oss. Det är till vardags liksom. Våra fördomar och förutfattade meningar lyfts fram i ljuset och gå inte att bortse ifrån

Det gäller också Skuggorna. Denna gång handlar det om talionsprincipen, ett öga för ett öga, en tand för en tand... Lätt att sympatisera med i ett första skede, visar sig rätt ohyggligt i nästa.

Vad händer i ett samhälle där delar av befolkningen känner sig rättslösa? Och tar lagen i egna händer för att skipa rättvisa.

Det här handlar om en grupp kvinnor som ger tillbaka. Planerat och organiserat söker de upp män som dömts för kvinnofridsbrott, och ger tillbaka med samma mynt. Ett öga för ett öga. Inte mindre inte mer. Polisen Charlotta Lugn kommer gruppen på spåren och inser vidden av deras verksamhet. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma: vem är offer och vem är förövare i de här fallen?

Det kanske mest intressanta i boken blir effekten av att det är kvinnor som denna gång är förövare, och hur det påverkar männen i samhället, alla män. En fantastisk passage är när polisen har presskonferens och varnar män för dessa kvinnor, och uppmanar männen att inte röra sig ensamma på stan. När det blir tvärt om blir det helt plötsligt nästan absurt. Värt att fundera på.

Läs, läs! Och läs förresten alla Katarina Wennstams böcker! Låna på biblan, köp i din lokala bokhandel eller på till exempel Adlibris.


Inlägg 13/100 i utmaningen #blogg100


lördag 12 mars 2016

Her name is Andersson, Lena Andersson

Lena Andersson... vilken intressant och fantastisk människa.

Jag har genom åren läst hennes krönikor i DN och mötte henne som författare med Stockholm läser boken 2013, Var det bra så? En riktig liten pärla till bok tycker jag, en ögonöppnare och påminnare.

Så läste jag såklart både Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar om Ester som våndas kring den obesvarade kärleken. I kärleken är man vårdslös med sitt överläge. Den som älskar mest förlorar.

Böckerna om Ester ses ofta som självbiografiska men Lena säger: Mina böcker är fiktion. Men ja, man måste ha känt dessa saker för att kunna skriva om detta. Ska man leta efter orsakssambandet så är det väl att jag ändå hade slösat så fruktansvärt mycket tid på ofärdiga relationer av den här sorten att jag kände att det vore bra om jag kunde ha NÅN nytta av det. ;-)

Jag har precis börjat läsa i hennes senaste Allvarligt talat som samlar alla Lenas svar i radions programserie Allvarligt talat. Så mycket kloka tankar kring våra frågor om livet och allting. (och svaret är mycket sällan 42)

Jag lyssnade på Lundströms bokradio i morse. Och där var hon igen. Denna gång i samtal om George Orwell som ges ut igen 50 år efter sin död, en essäsamling och Lena Andersson har skrivit förordet!

Det blev en lång och spännande diskussion om författarskap, skrivande och livet. Och Lena avslutar stilenligt: "-Är det något du skulle vilja låna eller sno av hans sätt att jobba? -Nej, men jag skulle gärna skrivit 1984."

Hon är så precis, analytisk, osentimental... men ändå sätter hon fingret på alla våra känslor, svagheter och krångligheter. Jag håller inte alltid med, förstår inte alltid vad hon menar. Det är diskussionen som är spännande, att få tänka till, stånga sina egna föreställningar mot andra. Och genom detta utvecklas.

Läs Lena! Låna på biblan, köp i din lokala bokhandel. Lyssna på henne när hon föreläser i olika sammanhang. Hon inspirerar och utmanar. Det behövs!

( Och JA, jag har ett fint porträtt av henne! :) )


Inlägg 12/100 i utmaningen #blogg100



fredag 11 mars 2016

Plötsligt händer det!

Jag hamnade lite oplanerat i soffan med en kopp te i går kväll.

Boken lockade inte, jag bläddrade lite bland SvT:s utbud på play kombinerat med tv-kanalerna och där... jag råkade se slutet av ett avsnitt av programmet Gift vid första ögonkastet, en ganska absurd historia, och direkt efter det slutet på Trinny & Susannah stylar om Sverige... och jag blev plötsligt alldeles rörd.

Plötsligt såg jag allas vår längtan och ångest, behoven av bekräftelse och glädjen av att kunna vara stolt. Hur svårt det kan vara när självkänslan får sig en knäck.

I programmens påklistrade glättighet fanns den där... verkligheten, allvaret. Livet med alla svårigheter, snubbeltrådar och labyrinter. Och glädjen i att bli sedd och synlig.

Så kan det också vara! <3


Inlägg 11/100 i utmaningen #blogg100

torsdag 10 mars 2016

Bloggtips - Kulturkollo

Ännu en fantastisk blogg om böcker!

Kulturkollo - ett bloggkollektiv med läsglädje!

Så här beskriver de sig själva:
Kulturkollo är ett oberoende bloggkollektiv som drivs av åtta erfarna bokbloggare från Norrbottens kustland, de värmländska skogarna, västkusten och Skåne. Tillsammans täcker vi ett stort antal genrer och tanken är att erbjuda såväl bredd, som nörderi i det lilla.
Vårt mål är att Kulturkollo ska bli en mötesplats för kulturälskare där samtalen ständigt pågår. Vi kommer att ordna till exempel bokcirklar och rapportera om viktiga kulturella händelser. Självklart kommer vi att bjuda på texter om gammalt som nytt.
Vi skriver utifrån ett givet ämne varje vecka och vi vill bjuda olika sorters texter som passar bloggen tema.

Hos Kulturkollo hittar du förutom alla spännande inlägg om allt mellan himmel och jord med temat böcker, också recensioner, listor av alla slag, boktips från författare, intervjuer... Ja, det kan inte vara något som saknas?

Jo, vi får inte glömma. En bokcirkel driver de också, digitalt så klart, Kulturkollo läser.

Som ni förstår är detta snudd på heltäckande!



Inlägg 10/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok

onsdag 9 mars 2016

Spådomen - en flickas memoarer av Agneta Pleijel

En flickas memoarer... jo, det är nästan som det. Fragment av minnen från en barndom. Ett pussel som läggs. Sammanfogat till något som kan lugna och ge svar.

Detta är en storartad bok, Spådomen - en flickas memoarer av Agneta Pleijel.

"Öppenhjärtigt och i laddade minnesbilder skriver Agneta Pleijel fram en ung flicka som en gång var hon. Boken spänner över tiden från födelsen 1940 och tjugo år framåt. Ledmotivet är den spådom som en älskad faster har fått, och vars uppfyllelse flickan med spänning följer.
Barndomen präglas av geografiska förflyttningar. Flickan är upptagen av att läsa - böckerna ger ord åt tillvarons vaghet - liksom av kvinnokönet, av familjen och av de häpnadsväckande skillnaderna mellan människor. Pappa matematikern och mamma musikern är mycket olika varandra. De är i konflikt och hon älskar dem båda."


Agneta Pleijel skildrar sitt unga jag i tredje person och lindar in det i fiktionens värld. Då och då tränger ett ”jag” sig in, det som i nutid försöker reda ut i härvan som var barndomen. Det är ett skickligt grepp som skapar distansen till minnena. För vi vet ju hur minnen är, helt opålitliga.
 
Det är lätt att fatta sympati för den unga flickan som kämpar i sin krångliga tillvaro. Som har en hel flock elefanter i vardagsrummet att förhålla sig till. Som slits mellan kärleken till mamman och pappan och inte vill välja.
 
Att denna uppväxt påverkar henne på många sätt är ju självklart, det är också mycket igenkänning för alla som kanske härbärgerat en av de där elefanterna och närt medberoendet vid sin barm...

Fantastisk läsning som känns äkta och genuint om en uppväxt som inte kan ha varit enkel. Spådomen var också en av de nominerade till Augustpriset 2015.

På bokcirkeln Under Kastanjen som igår kväll träffades på Gunnarssons och diskuterade just denna bok var vi rörande eniga i lovorden. Även om någon tyckte att "hon skrivit bättre böcker".

Läs bums! Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare eller till exemple på Adlibris.


Inlägg 9/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok
 
 

tisdag 8 mars 2016

Kvinnor kan, precis som alla andra

Internationella kvinnodagen. En dag att lite extra fundera på hur det ser ut i samhället.

Statistiken talar ju sitt tydliga språk, kvinnor ÄR mindre värda än män. Vi tjänar mindre, räknas mindre, värderas mindre.

Det är nu många slutar läsa och alla invändningar kommer... "Så kan man inte säga, det beror ju på ditten och datten!" Javisst. Det beror på massor av saker. Men om vi inte ser verkligheten som den ser ut, så är det svårt att påverka och förändra. Vill vi se människor i första hand som de människor de just är, inte som ett kön, då gäller det att kliva ifrån de invanda invändningarna åt ena eller andra hållet. Försöka se sina egna fördomar, inse beteenden.

För det är ju så att vi alla föds in i det samhälle och den gemenskap som vi gör. De normer och värderingar som finns i vår närhet får vi med oss. Och det är inte lätt att bryta mönster! Men om vi bara lyfter blicken lite och försöker SE, se de mönster och strukturer som faktiskt finns. Bli medveten hur vi förhåller oss och beter oss. Då har vi kommit en bit på väg.

Det behövs också förkämpar, det behövs de modiga som står på barrikaderna och ryter ifrån. Jag är inte där, men det innebär inte att jag inte uppskattar och beundrar er som vågar och orkar. Minst lika viktigt tror jag att det är att ta diskussionen i det lilla. I kafferummet, med kompisarna, i sociala medier. Att fråga mer än ifrågasätta.

Rättviseförmedlingen så klart. Där skapar vi listor på personer i alla branscher som inte är av den vanligaste sorten. Som en påminnelse att de finns.

Det behövs så klart också förebilder. Det vi inte ser finns inte! Representativitet är en av de viktigaste sakerna tror jag. Att se att kvinnor kan göra saker som vi inte trodde var möjliga, det kan handla om att få/ta makt i samhället, välja ett otraditionellt yrke, eller vad som helst. Minns en historia om en liten flicka som ville bli professor, "men det går ju inte för det kan inte flickor bli", och fick brev från en hel massa kvinnliga professorer som berättade att det går alldeles utmärkt. Synlighet!

Expressen listar Årets kvinnor och underbara Agnes Wold är på första plats!

Dagens industri skriver om kvinnorna som formar Tech-Sveriges framtid.

Datadamer - kvinnorna som digitaliserade världen, en utställning på Internetmuseum. Makalöst! Låt dig inspireras!

Veckans affärer har listan Näringslivets 11 mäktigaste kvinnor med Mia Brunell Livfors på första platsen som under 2015 klev in som vd och koncernchef på Axel Johnson.

Historiskan, tidskriften som lyfter fram kvinnor i historien.

Och så klart... Litteraturen! Läs en kvinnlig författare. Läs en klassiker skriven av en kvinna. Läs nutida kvinnliga författare. Läs en debutant. Dela med dig av dina upplevelser!


Inlägg 8/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok



måndag 7 mars 2016

Blank Spot Project fyller 1 år

Jag tänker på min dotter som när hon gick i mellanstadiet hade en skoluppgift att läsa nyheter i tidningen och lite förvånat utbrast: "Mamma, tänk vad bra att det händer precis lagom mycket så att det får plats i tidningen."

Vad är det som bestämmer vilka reportage vi får läsa i tidningarna? Vad får vi veta, men framför allt, vad får vi inte veta? Om man befinner sig i andra delar av världen och läser tidningar blir det ofta väldigt tydligt att det händer mer än vad som får plats i tidningen. Självklart är nyhetsvalen beroende av den kultur och den kontext vi befinner oss i. Och den geografi. Men känslan av att det kanske mest av allt är pengar och makt som avgör vilka reportage som blir gjorda är oroväckande.

Blank Spot Project är en digital folkrörelse som bevakar världens vita fläckar och ger människor en röst genom medborgarfinansierad utrikesjournalistik. På deras sajt kan du läsa reportagen de gjort.

Jag stöttar projektet eftersom jag vill kunna läsa det som inte fick plats i tidningen, om det som händer som vi annars inte skulle få veta. Att få inblick genom väl arbetade reportage där jag får möta människan i verkligheten, verkligheten som finns där om vi vill se den. Det är värdefullt.

Bakgrund
Blank Spot startade i februari 2015 genom en crowdfundingkampanj och gick från idé till 1.3 miljoner insamlade kronor på tre veckor. Åtta personer vars olika drömmar om journalistik förenades i en gemensam idé om en medborgarfinansierad utrikesjournalistik för att visa att det vi ser nu inte är en kris för journalistiken utan för gamla affärsmodeller.
Under kampanjen lovades en sajt och två reportage och i slutet av september överlevererade de med fem reportage på sajten. Sedan dess har projektet genom nya medlemmar och donationer levt vidare och fortsätta täcka världens vita fläckar.
Läs gärna mer här om bakgrunden i en av de första artiklarna om Blank Spot Project.


Inlägg 7/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok

söndag 6 mars 2016

Stockholm läser

Kan man få en hel stad att läsa samma bok? Stockholm läser är ett försök!

En stad, en bok. Inom Stockholm läser anordnas varje år bokcirklar, författarsamtal och andra evenemang med anknytning till en utvald bok. 2016 års bok är Det hemliga namnet, av Inger Edelfeldt.

Stockholm läser initierades av författaren Helena Sigander som drev projektet under åren 2002-2008. Inspirationen kommer från USA där motsvarande lässatsningar finns i flera städer. 2011 relanserades Stockholm läser av Författarcentrum och Stockholms stadsbibliotek som sedan dess ansvarar för projektet.

Jag och Stockholm har läst och diskuterat (och jag har skrivit om två):
2015 Kungsgatan av Ivar Lo-Johansson
2014 Barnens ö av P C Jersild
2013 Var det bra så? av Lena Andersson
2012 En dåres försvarstal av August Strindberg
2011 Norrtullsligan av Elin Wägner


Inlägg 6/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok

lördag 5 mars 2016

Bloggtips - Breakfast Book Club

Jag tänkte försöka tipsa om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Att dela upplevelsen av en bok är något extra. Att läsa en annan människas tankar kring en historia, att samlas och diskutera i verkliga livet eller på internet, det är verkligen härligt. Det ger en dimension till. Får mig att tänka till, se berättelsen från ett annat håll. Att tycka olika är berikande, man kan jämföra, reflektera och diskutera. Vi läser ju med våra egna erfarenheter i bagaget och tar emot den nya berättelsen med det perspektivet. Det innebär inte att man enas efter en diskussion, långt ifrån, och det är ju inte heller meningen. Ordet är fritt! :)

Först ut bland favoritbloggar blir Breakfast Book Club. Som namnet antyder både en blogg och en bokcirkel. Bästa sorten! På bloggen skriver just nu Ann-Sofie och Maggan, två inbitna läsare som delar med sig av sina bästa tips och upplevelser.

Bokcirkeln träffas en gång per månad och är en öppen cirkel, vem som helst kan delta och man anmäler sig på facebooksidan. Det är fantastiskt trevliga och inspirerande samtal över en frukostmacka (eller biskvi!) på Vetekatten i Stockholm. Kommande träff är den 31 mars och då talar vi om årets Stockholm-läser-bok Det hemliga namnet av Inger Edelfeldt.

Ibland svävar Breakfast Book Club ut i världen och cirklar. På tur står Amsterdam i april, tidigare resor har haft till exempel Berlin och Helsingfors som mål.



Inlägg 5/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok

fredag 4 mars 2016

De stora vidderna på Dramaten

Teaterdags! Och vilken teater sen.

Ibland träffar kulturen mitt i prick. Fiktionen tar fasta på allt det där i verkligheten som skaver, och skruvar det några varv till. Så är det med De stora vidderna av Arthur Schnitzler som spelas på Dramatens Lilla scen just nu.

Jag såg den igår och måste berätta lite. Vi fick en mycket fin introduktion av Dramatens chefdramaturg Magnus Florin innan föreställningen. Lite bakgrund om Schnitzler och tiden han verkade i. En sådan introduktion ger alltid mervärde, en kontext. Han levde och verkade i Wien under förra sekelskiftet och tillhörde de grupp konstnärer som kallades dekadenterna. Han var medicine doktor med intresse för psykologi. Hans verk väckte ofta mycket känslor, tänjde gränser, och var därmed högst kontroversiell och många pjäser förbjöds under tid. Schnitzlers novell "Traumnovelle" (1926, 1999 på svenska som "Drömberättelse"), låg till grund för manuset till filmen Eyes Wide Shut.

I pjäsen De stora vidderna får vi möta paret Friedrich och Genia är gifta sedan flera år. De befinner sig båda i en livskris. De botar sin ångest genom att förströ sig med yngre partners. I sina försök att spela ut varandra leker de skoningslöst med varandras, och inte minst sina vänners, känslor. Alla skeenden tycks normala men under ytan råder kaos. Det här är en berättelse om livet och döden, om moral och omoral och människans oberäkneliga natur. En österrikisk Norén! Men med mindre svärta och mer skärpa.

Ja, som sagt. Ibland träffar kulturen mitt i prick. De här handlar om relationen som gått snett, när oförmågan att kommunicera och förstå ställs på sin spets. Hur man väljer vägar för uppmärksamhet och förståelse som leder mot slutet. Hur andra ser, men man själv är blind. Orden.. "Jag har aldrig ljugit för dig", "Du väljer själv"...

Huvudrollsinnehavarna Thomas Hanzon och Petronella Barker är mycket bra i sina gestaltningar. Hanzon som den sorglöse charmören som tar vad han vill ha och vill ha det han inte får. Barker som hustrun som tar synbart lätt på kärleken.. det är ju bara en lek, men mest av allt egentligen vill ha sin man tillbaka.

Scenografin är avskalat snygg och ger ett tidlöst intryck, för det är ju så det är... dessa frågor är tidlösa. Ett plus för den läckra tyska sången som leder oss in i fördärvet, utan att vi märker något.

Gå och se!!


Inlägg 4/100 i utmaningen #blogg100




torsdag 3 mars 2016

UltiMatum av Anders de la Motte

UltiMatum av Anders de la Motte, ännu en mycket bra titel.

UltiMatum är uppföljaren till MemoRandom som jag skrivit om tidigare. Detta är ännu en fartfylld, smart och spännande historia. Vi känner igen oss, och vi känner igen karaktärerna.

Ny är dock Julia Gabrielsson, kriminalinspektör, och hennes lite ovanliga kollega Omar Amante. Samtidigt knyts trådarna ihop med förra boken genom David Sarac som vårdas på en sluten klinik efter den dramatiska upplösningen av MemoRandom.

Detta är mer av en polisroman med inslag att politiska intriger, än en renodlad triller. För min del känns det bättre. Det handlar om skuld, hämnd och makt, och alla har hållhakar på alla. Det är svårt att veta vem man vågar lita på, och hur det ska sluta. Riktigt snyggt gjort. Det är också riktigt bra personbeskrivningar som ger en ytterligare dimension till historien.

Jag gillar de nya karaktärerna men även Nathalie som förekommit tidigare, en tuff tjej som försöker göra det rätta men på lite okonventionella sätt.

Det är välskrivet, fångar läsaren snabbt, oväntat och nytt. Svårt att lägga ifrån sig helt klart.

Och omslaget! Jag säger det igen; supersnyggt!!

Förlaget skriver:
UltiMatum är en skarpladdad thriller om ett Stockholm och Sverige där ingenting är vad det verkar, där alla medel är tillåtna för att nå makten.
När ett illa tilltygat lik hittas i vattnen utanför regeringspartiets kursgård hamnar ärendet på kriminalinspektör Julia Gabrielssons bord. Vem är den döde och varför har något ansträngt sig så för att kroppen inte ska kunna identifieras? Det dröjer inte länge förrän Julia inser att att det finns människor som är beredda att göra nästan vad som helst för att hindra att sanningen kommer fram.
Polismannen David Sarac jagas av demoner. Efter en våldsam uppgörelse som nästan kostade honom livet, vårdas han på en sluten klinik långt från huvudstaden. Han gömmer undan sömntabletterna han får av skötarna. Tjugotvå stycken har han fått ihop, och snart är det dags att ta dem, att för alltid tysta de anklagande rösterna i huvudet. Men ett mystiskt erbjudande får honom att skjuta upp sin död: Vad sägs om ett byte? Quid pro quo? Dina hemligheter mot mina.

Läs vetja! Låna på biblan, köp i din lokala bokhandel eller till exempel på Adlibris.


Inlägg 3/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok




onsdag 2 mars 2016

Jag har hittat en skatt!

Och oj vilken skatt!

Kungliga biblioteket har en väldigt fin blogg som heter Om samlingar och bevarande. Jag råkade hamna där igår och fick läsa om Månadens förstaupplaga: Småtrollen och den stora översvämningen (1945). Och jag insåg att här är ju den allra FÖRSTA Muminboken! :)

Via bloggen klickade jag mig vidare till en hel skattkista. Hos YLE, Finlands public servicebolag för radio och tv. De har samlat en hel hög uppläsningar av Mumin-historier. Och uppläsaren är... Tove Jansson själv!

(Tillägg: Och Anna på Och dagarna går.. uppmärksammar mig på att alla ljudspåren nu går att lyssna på digitalt via streamingtjänster som Spotify, Storytel och Apple Music (lista med direktlänkar hos Anna))

Jag lyssnade direkt på just Småtrollen och den stora översvämningen. Jag visste inte om den sedan tidigare. Den är skriven 1945 och då är allt lite annorlunda, Muminvärlden har inte funnit sin form, trollen är inte riktigt som vi känner igen dem. Men ändå så likt. Där finns temat med familjen som splittras och återförenas, hemlöshet och återkomst som går igen i olika versioner i alla efterföljande muminböcker. Spänningen mellan trygghet och skräck, fridfullhet och katastrofer finns där också.

Mitt förhållande till Mumin började nog med Mumindalen som julkalender 1973. Jag minns fortfarande mycket från den serien och alla de härliga rösterna. (nostalgisk!)

När mina egna barn var små var vi i Muminvärlden i Nådenal, ett fantastiskt ställe. Vi gick en sagostig genom skogen och fick träffa Morran (jösses vad läskigt!), vi kramade Mumintrollet utanför det blå huset, vi satt på TooTickis brygga och fick se den arga, arga Lilla My på teater (på finska!).

En reflektion: Då var historier för barn inte så tillrättalagda. Det fanns tydliga känslor i de olika karaktärerna. Det fick vara läskigt och obehagligt, sorgligt och ledsamt. Allvaret fick ta plats, liksom lekfullheten. Jag gillar det.

Vilken Mumin-bok är din favorit?


Inlägg 2/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok


tisdag 1 mars 2016

Blogg100

Dags igen. Hundra inlägg på hundra dagar. Det klarar jag väl!? :-)

För femte året i rad arrangerar Fredrik Wass (@bisonblog) denna utmaning. Hundratals bloggare samlas kring taggen #blogg100 och delar med sig av sin verklighet på olika sätt i tusentals blogginlägg.

Jag kommer att skriva om det jag brukar. Kultur i allmänhet och böcker i synnerhet. Kanske med någon utvikning åt något annat håll. Det är fantastiskt att få delta i denna gemenskap och jag hoppas jag håller alla dagar ut. Jag har försökt förut men inte klarat alla 100... Denna gång lägger jag ribban på lagom. Det kommer att bli vanliga långa inlägg om läsupplevelser, och ovanliga korta inlägg om betraktelser i allmänhet.

Många säger att bloggen är död, den har inte någon framtid, men jag tror inte det. Vi behöver ställen där vi kan dela med oss, diskutera, skriva av oss, argumentera, hitta likasinnade och för den delen hitta olikasinnade för att vidga vyer. Och göra det med lite eftertanke. Gillar´t!

För att hålla ihop bokbloggande inlägg tycker jag vi använder taggen #blogg100bok, så blir det lättare, eller hur?

Följ mig gärna!