söndag 15 maj 2016

Tillit?

Tillit. Förtroende.
Jag litar på dig.
Lita på mig.

Det där är det viktigaste och kanske det svåraste i livet, och i samhället.

Hur våga? Hur kunna?

Är tillit något man måste förtjäna? Eller är det så att jag måste bete mig på ett sätt som inger förtroende? Var ligger bollen?

Funderingar på kvällskvisten. :-)

Inlägg 76/100 i utmaningen #blogg100



2 kommentarer:

  1. Tack för dina ord! Ja, tillit har kommit att bli ett nyckelord för mig också. På det personliga planet kämpar jag med tilliten till mig själv och min plats i världen. Men en stor sorg är att tilliten på samhällsnivå urholkas mer och mer. Välfärd är alltid svårt (anonyma system,risk för fusk, ...), men utan tillit mellan människor och grupper så dör välfärden svältdöden, hur kloka systemen än är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen intressant att fundera på just tillit. Det har ju blivit ett modeord i debatten, en markör. Vad gör det med tilliten? ;-) Jag tror som du att det viktiga är tilliten till sig själv och mellan människor. Människorna finns ju även på samhällsnivå, och vi träffar varandra i myndighetsutövning. DÄR skapas tillit för det allmänna.
      Roligt att du läser! :)

      Radera