tisdag 29 november 2016

Vinn augustprisvinnaren!

TÄVLINGEN AVSLUTAD

Visst vill du vinna du också!?

Igår delades Augustpriset för bästa svenska skönlitterära bok ut till:

De polyglotta älskarna, Lina Wolff, Albert Bonniers Förlag

”Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm man.” Ellinors kontaktannons leder henne till en överflödig litteraturkritiker med våldstendenser. Det är upprinnelsen till en flerskiktad, uppkäftig och intrikat saga för vuxna. Wolff gestaltar könens överordning och underordning, sexuella maktspel, svek och kärlekslängtan. Men allra mest handlar det om det mångspråkiga, det polyglotta som en förutsättning för den mänskliga existensen.

Jag har skrivit lite om boken här, och om hela prisutdelningen och galan här.

Var det rätt bok som vann? Hade du hellre sett en annan vinnare? Har du en favorit bland vinnare genom åren? Vad tycker du om själva Augustpriset?

Kommentera detta inlägg här på bloggen så har du möjlighet att vinna ett ex av årets vinnare De polyglotta älskarna! Vinnare lottas fram kl. 21.00 i morgon den 30 november.

Ps. Dela gärna inlägget i dina sociala medier! 



Dagen efter kvällen före

Igår kväll var det dags. Den stora dagen. Dagen för utdelande av Augustpriser!

Stor gala på Konserthuset i Stockholm, guld och glitter, bubbel och mingel. Jag och mina ambassadörskollegor fick tillfälle att träffas, fundera kring möjliga vinnare och såklart mingla med författare, förläggare och andra kulturpersonligheter.
"Tänk att PO Enqvist är så lång, åh vilken vacker dräkt hon har Ann-Helén Laestadius, titta hela Prinz förlag på plats. Oj, vissa glittrar mer än andra!" 

Så var det dags att bänka sig i salongen, bra platser på första balkong hade vi fått. God utsikt och bra fotoläge.

Niklas Strömstedt, kvällens konfrencier (som också hoppade in och spelade i husbandet!), satte tonen på sin medverkan direkt "I begynnelsen var Kalle Anka." Och han fortsatt med föräldrarnas oro "Vad ska Sara Lidman tänka!?" :-)

Augustbloggare!
Pausmusiken var som alltid högklassig! Anna Ternheim sjöng tre av sina favoriter, Kärleken väntar av Kent, Efter Stormen av Marie Fredriksson,  Hon gör mig galen av Ulf Lundell. Magiskt!!

Det viktigaste först! Lilla Augustpriset. Priset som går till en ung person och syftet är att uppmuntra läsning och eget skrivande. I år hade 632 texter skickats in!

Vinnaren blev Sigrid Nikka med Då rallarrosen blommar. Läs novellen här. Priset delades ut av kulturminister Alice Bah Kuhnke som talade fint om litteraturen.
"Litteratur är sannerligen en levande och kraftfull konst där vi som läsare är medskapande."
Vinnaren av Lilla Augustpriset
Sigrid Nikka
Sigrid höll ett mycket fint tacktal som hon inledde med "Shit!!" och avslutade med "Må kraften vara med er!". Hon tackade såklart sin svensklärare, och den lilla rollspelsföreningen Fenixflamman i Höllviken. <3

När det gäller prisen för fackbok, barn- och ungdomsbok, skönlitterär bok hade man behållit formen med presentatörer för varje nominerad. En utvald person, en läsare, fick kort berätta om varje bok. Mycket sympatiskt och de beskrev sina läsupplevelser mycket målande.

Skådespelaren Gustav Hammarsten om Glömskans bibliotek av Ulf Karl Olof Nilsson:
"Det här är farmakon, medicin och drog, jag blir hög och en smula förgiftad. Och kilopriset på den här är bra mycket lägre än amfetamin. Vad mer kan man begära av en bra bok."
Presentatörerna
Till årets svenska fackbok korades Gutenberggalaxens nova. En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution,Nina Burton, Albert Bonniers Förlag

Artisten Ison Glasgow om Åka buss av Henrik Wallnäs & Matilda Ruta: 
"Jag får flashbacks till mitt eget liv. Ena sekunden har man ett liv, nästa sekund ingenting."
Till årets svenska barn- och ungdomsbok korades Tio över ett, Ann-Helén Laestadius, Rabén & Sjögren.

En lycklig författare tackade på svenska, samiska och meänkieli.

Så dags för priset för bästa skönlitterära bok. Niklas Strömstedt presenterade på ett utmärkt sätt de sex nominerade.
"I vår huvudstad hittar vi en familj på randen till katastrof. I Malmö möter en cellist en ung hemlös man. Livet för en professor vid Stockholms universitet gungar till ordentligt när hon tar sig an en ny doktorand. Skåne eller Italien. Kärleken, älskarnas hjärtskärande tillstånd och drömmen om förståelse finns överallt. Och där, en öppen, rörlig, smärtsam och vacker betraktelse över utsatthet inre kärlek, brist och ensamhet och slutligen, i sin dagbok bevarar sig en Stockholmsdramatiker genom att försvinna."
Fyra stolta vinnare!
Ametist Azordegan, musikjournalist, presenterar Eländet av Andrzej Tichý.
"Att skriva så här i associationsbanor där det öppnas upp för slumpmässiga kopplingar till nästa minnesbild, där känslan är att berättaren själv inte vet vad nästa infall kommer att bli och där det i sin tur leder till. Det är att vara en freestyle-rappare!"

Till årets svenska skönlitterära bok korades De polyglotta älskarna av Lina Wolff. jag har skivit om den på bloggen och där säger jag att det är en bok att läsa och upptäcka och att läsa om och om igen. En värdig vinnare!

Jag har ju haft som särskilt uppdrag, som augustambassadör, att läsa och skriva om alla de nominerade i den skönlitterära klassen. Du kan läsa mina reflektioner om respektive bok här på bloggen.

Tack för den här gången!


måndag 28 november 2016

Idag får vi veta

Idag är det dags. Dags för Augustprisutdelning och gala!

Ikväll får vi äntligen veta vilka tre böcker som tilldelas Augustpriset i kategorierna Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok samt Årets svenska barn- och ungdomsbok! Dessutom får vi veta vem som blir årets Lilla Augustpristagare!

Jag har läst och tyckt om de nominerade i den skönlitterära klassen. Och de är alla värdiga vinnare så klart. Jag har haft lite svårt för Norén i och för sig, men men... :)

Vem som slutligen blir vinnare vågar jag knappt gissa på. Men om jag måste så säger jag nog Linda Boström Knausgård. Jag önskar kanske mer Therese Bohman. Men Linda Wolff och Andrzej Tichý är också fantastiska. Och Ann Jäderlunds lyrik... Ja, ni ser. Beslutsångest grande. :)


Ikväll får vi veta!

Galan hålls i Konserthuset i Stockholm och konferencier är Niklas Strömstedt. Som tidigare år så presenteras de nominerade av läsare, det är ett såå bra grepp! Att få höra en annan läsares ord om en berättelser ger mer, det blir som en bokcirkel i miniatyr.


Om vi inte ses där kan du följa galan på www.augsutpriset.se



söndag 27 november 2016

Första advent och kalenderpuff

Första advent idag och snart är det 1 december. Julstämningen lägger sig över mitt liv. Tända ljus, doft av glögg och pepparkaka, julfrid.

Ja, jag vet att det kanske inte ser riktigt så ut hos alla, men jag försöker att fokusera på just den, julfriden! Och vad kan hjälpa till bättre än böcker!

Novellix har ju så förtjänstfullt skapat en adventskalender med noveller som jag köpt. Utmärkt idé och jag ger därmed mig själv en liten njutningsutmaning under december.

Jag kommer att läsa dagens novell och dela med mig av mina intryck här på bloggen från den 1 december! Vad säger ni om det?

Och för att göra det hela än mer bra, kan det hända att vissa erbjudanden dyker upp på bloggen... :-)

Läser du noveller? Vad tycker du om formatet? Har du någon favorit som du vill dela med dig av till mig? 

lördag 26 november 2016

En dramatikers dagbok 20132015 av Lars Norén

Dags för den sista nominerade till årets Augustpris i den skönlitterära klassen. En dramatikers dagbok 20132015 av Lars Norén.

En tegelsten med florstunna sidor, del tre i en serie. Stilrent omslag, väldigt snyggt (vitt med text i relief, därmed svårt att se i bild här). Tät, tät text. Både bildligt och bokstavligt.

Jag har inte läst hela, inte ens halva, utan en månad här och där. Det är verkligen en dagbok. Smått blandas med stort och reflektioner över skeenden. Korta meningar om vardagshändelser varvas med längre resonemang.
Hem. Sasha spelade. Jag gjorde i ordning maten. Läste två böcker.
Och det är mycket tyckande.. så klart. Och det är tätt. Jag vill läsa lite fort men det är helt omöjligt. Jag måste läsa, läsa om, tänka till, hoppa tillbaka, läsa igen för att förstå och hänga med. 
"... ibland föreställer jag mig att själva dagboksskrivandet är ett sätt att bevara sig själv genom att försvinna. Genom ett försvinnande."
Det är ett nedslag i en tid och inte bara dramatikerns tid. Texten är nog i sig själv, den riktar sig inte till läsaren. Det är fantastiskt snyggt formulerat. Och det är kanske faktiskt just dramatikerns dagbok, inte personens.

Men, detta är inte min genre. Jag känner inte att formen fångar mig. Det blir ett ytligt betraktande på något sätt. Och är det sant? Om det är helt sant, är det ok att lämna ut människor (och hata som han faktiskt gör, men det lämnar jag därhän)?



söndag 20 november 2016

djupa kärlek ingen av Ann Jäderlund

Dags för lyrikdelen av de Augustprisnominerade.
d j u p a  k ä r l e k  i n g e n av Ann Jäderlund.

Jag är inte van vid lyrik. Jag läser inte särskilt ofta, det blir oftast i form av kortare verk. Jag kanske dyker ner i en samling som jag har. Jo, de finns trots allt i min bokhylla.

Här har jag läst mer. En hel bok. Med många betraktelser.

Jag har lite svårt att följa med i de olika delarna, för det är olika delar, men det finns inga tidsmarkörer att hålla sig i. Bara kursiv eller antikva, lutande eller rakt. Vilket i sig såklart markerar inser jag. Men det fångar mig. Det finns trots allt ett driv, ett sammanhang som jag har svårt att sätta ord på. Men det fångar mig.

Dörren in mot rummet
Den nästan genomskinliga
motsatta dimman
Högt uppe i det
ena hörnet
Ur ingenting kommer den
Kan inte skiljas från sina
anknytningar

Jag förstår att skrivandet av denna samling påbörjades redan för mer än tjugo år sedan. Det känns som ett utforskande och betraktelse. Om kärlek, ensamhet och utsatthet. Känslan växlar mellan ljust och mörkt, och som i så många (?) dikter finns naturen där, alltid närvarande, alltid till hands för att förstärka och förtydliga. Som i livet, i alla fall i mitt liv.

Den lilla ån med sitt vattenfall
sitt kvarnhus med ränna då
svartnar det plötsligt
i rännan
då blir linden grön
och ögonen yr försiktigt
som tunna atomer.

Läs den. I ett svep eller i små portioner. Gå tillbaks till texten då och då för att smaka på den igen, den är läcker.

Och omslaget! Mjukt och lent, sparsamt, vackert bundet. Det här är en bok du vill äga! Köp den hos din lokala bokhandlare eller kanske hos Adlibris eller Bokus.



tisdag 15 november 2016

Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen

Berättelse om ett äktenskap. Det låter perfekt för mig som gillar relationsromaner.

Jag har sett Geir Gulliksen bli intervjuad om sin bok i bland annat Babel. Det var då jag blev sugen på att läsa den. Han verkade vara så sympatisk (det kan vara norskan som förledde) och pratade inlevelsefullt och charmigt om sin historia

- Det är en berättelse om kärlek. Från det ögonblick man går isär så finns två berättelser, även om det som varit. Jag ville berätta den gemensamma historien, säger Gulliksen.
Jon, huvudpersonen i boken tillsammans med Timmy, berättar Timmys historia. Ger henne tankar och önskningar som han tror är hennes, för att förstå vad som hänt.

Jon och Timmy träffas när de båda har andra relationer, relationer de snabbt lämnar för att ge sig hän i sin förälskelse. De lever i en familj men i en öppen relationer där de tillåter varandra att bekräftas av andra. I alla fall i teorin, när verkligheten gör sig påmind blir allt mer komplicerat. Jon menar att deras kärlek håller för allt, väl?

Berättelsen styrs från början till slut av Jon, och någonstans på mitten smyger sig tvivlet in. Är det kanske så att kärleken är på väg att lämna? Jon börjar tvivla och det är kanske då det går utför? Det finns en innerlighet i Jons tankar som nästan känns manisk. Han vill till varje pris förstå och det kan han faktiskt kanske inte?

Det är en spännande berättelse om kärlek och relationer och skuld. Den vrider på sakernas tillstånd på ett spännande sätt. Får mig att tänka till och reagera. Den belyser traditionella könsroller och ställer saker på ända. Den får mig att vilja prata om den.

Och mest intressant av allt kanske, det är aldrig uttalat att Timmy faktiskt lämnar äktenskapet!

Men den berör mig inte riktigt på djupet. Det finns en distans som jag har svårt att sätta fingret på. Det kan ha varit mina stora förväntningar. Men det är trots det en mycket läsvärd bok!

Boken var nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2016. 

Låna på bilblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller kanske hos Adlibris eller Bokus.

söndag 13 november 2016

Bambi av Mons Kallentoft och Markus Lutteman

Jag tog en liten paus i August-läsandet. :)

Jag har idag läst tredje delen i Herculesserien, Bambi, av Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Bambi är lika fartfyllt spännande som det tidigare Zack och Leon, lika obehagligt skrämmande, lika våldsam.

Men nu känns huvudpersonens, Zack, närmare. Han har hittat en väg bort från drogerna och kärleken står för dörren. Han blir mjukare. Det är en klar fördel för berättelsen och för serien.

Den här gången handlar det om droger. Droger som riktar sig till unga och som är dödliga. Ett komplicerat nät av händelser som har sin grund både i dåtid och nutid och i många olika sammanhang nystas sakta men säkert upp. Det handlar om vänskap, svek och ond bråd död.

Vi får följa de olika utredarnas nystande och berättarrösten varierar med dem, ett tilltalande grepp. Det känns intressant att "höra" de olika människornas syn på de svårigheter de står inför.

Parallellt med brottshistorien nystar Zack i sitt eget liv. Hur ska han kunna behålla sina vänner när deras liv utvecklas åt olika håll? Lyckan som stod för dörren rycktes våldsamt bort. Handlar det om något i hans förflutna? Hur är det med hans föräldrar?

Det här är spännande, lättläst och snyggt.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller kanske på Adlibris eller Bokus.






torsdag 10 november 2016

Det stora Lilla priset

Glöm inte att läsa och rösta på de nominerade berättelserna till Lilla Augustpriset! DU bestämmer vem som vinner!

Via länkarna nedan kan du både läsa bidragen, lite om författaren, juryns motivering och sist men inte minst du kan rösta.

Perspektiv – en rymdsaga om Medelhavet
Henning Bollmark, Uppsala

Matilda Stjernqvist, Ryssby

Gabriel Zetterström, Lidingö

Smilla Luuk, Stockholm

Sanna Fagerström, Uppsala


Lilla Augustpriset instiftades 1994 av Svenska Förläggareföreningen för att öka unga människors intresse för läsning och uppmuntra till eget skrivande. Tävlingen är öppen för alla mellan 16 och 20 år. Vinnaren får 15 000 kr och prisutdelningen sker vid Augustgalan, som i år hålls den 28 november.
  • Och det är med Lilla det börjar...
Lyra Ekström Lindbäck vann Lilla Augustpriset 2008 och debuterade 2012 med romanen Tillhör Lyra Ekström Lindbäck på bokförlaget Modernista. På samma förlag kom hon 2014 ut med Ett så starkt ljus, vilken nominerades till ”stora” Augustpriset i kategorin Årets svenska skönlitterära bok.

Christer El-Mochantaf vann Lilla Augustpriset 2010 och debuterade 2014 med boken En kopp kaffe på Nordpolen på Lava Förlag.

Isabella Nilsson vann Lilla Auguspriset 2009 och kom 2011 ut med Verklighetsprojektet på X Publishing.

Ester Roxberg vann Lilla Augustpriset 2004. Romandebuten kom 2011 med Antiloper på X Publishing. 2014 kom Fågelhuset på samma förlag och på Wahlström & Widstrand den uppmärksammade Min pappa Ann-Christine. Roxberg har också suttit i juryn för Lilla Augustpriset.

Katarina Sandberg, nominerad 2010 och dubbelt nominerad 2011, debuterade 2013 med romanen Vi är inte sådana som i slutet får varandra på bokförlaget Gilla Böcker.


onsdag 9 november 2016

Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström

Så, den ena delen av ett drama, Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström. Jag har tidigare läst Horace Engdahls Den sista grisen och skrivit om den här på bloggen.

Det här är Witt-Brattströms debut och en skönlitterär bok, klassad som poesi på biblan.

Men det är väldigt svårt att bortse från att det handlar om två kända personer som helt uppenbart skriver om varandra, sig själva och ett havererat äktenskap. Eller. Båda skriver kanske mest om honom. Och bara det kan ju vara rätt irriterande.

Formen i Århundradets kärlekskrig är samlade aforismer där ett samtal pågår. Han säger: och Hon säger. Och det är inte lite de säger. Hatet, ironin och sarkasmen dryper av orden mest hela tiden, och plötsligt i korta glimtar kommer mjukhet och längtan. "Jag kan inte leva utan dig."
Två röster: en kvinna och en man som levt tillsammans i ett halvt liv. Genom orden hörs de sista, bultande hjärtslagen i en gemensam tillvaro.  Det som en gång var stor kärlek har vänts till långdragen kamp.
Språket är så klart strålande. Formuleringarna skarpa och kopplingarna till litteraturen roande, om än utmattande. Jag kommer säkert att återkomma till meningarna då och då.

Men det blir för mycket. Jag kan inte relatera till det här. Det känns inte, det är snygg formuleringskonst och rätt blinkningar med stor litteratur. Det är inte vånda, sorg, ilska, tårar. Förutom några få gånger då sorgen bryter igenom hatet...

Jag undrar så klart vad hon har velat säga med denna bok. För det kan väl inte bara handla om att skriva av sig? Eller hänga ut mannen?

Ikväll pratar jag om den med en bokvän, det ska bli spännande att höra vad hon tycker! :)

Låna den på biblan, eller köp hos din lokala bokhandlare eller kanske hos Adlibris eller Bokus.


tisdag 8 november 2016

Lyssna på författarna

Du har väl inte missat Augustpodden?!

Här får du möjlighet att lyssna på de nominerade författarna när de pratar om sina böcker:
  • Augustpodden med Linda Boström Knausgård, Elin Bengtsson, Henrik Wallnäs och Matilda Ruta

  • Augustpodden med Ann-Helén Laestadius, Felix Heintzenberg och Ole Jørgen Liodden


  • Augustpodden med Andrzej Tichý, Charlotta von Zweigbergk och Niklas Orrenius


  • Premiäravsnittet av nya Augustpodden - med Tara Moshizi och Daniel Sjölin!


måndag 7 november 2016

Eländet av Andrzej Tichý

Titeln på den här boken lockar kanske inte. Den sätter en ton.

Men Eländet av Andrzej Tichý är en fantastisk historia. Eller. Kanske inte historia. Mer ett tillstånd, ett flöde, en känsla.

Jag var lite tveksam i början. Det är inte någon vanlig text, men plötsligt var jag inne i flödet. Orden flödar emellanåt som ett vatten, än porlande, än forsande. Det är som spoken word i rasande tempo. Istället för en tydlig berättelser får jag tydliga känslor.

Det handlar om elände. Fattigdom, våld, utsatthet, droger, alkohol, övergrepp. Men framför allt handlar det om människorna, människorna som berövas hopp, som inte klarar sig. Och den eviga frågan, varför klarade JAG mig? "Det kunde varit jag" ligger som en våt filt över bokstäverna.

En cellist väntar på sina musikerkollegor vid Slussen i Malmö. Hans liv präglas för tillfället av stillhet och vanlighet, men ett plötsligt möte med en ung hemlös man får något att brista. Röster, minnen och bortglömda språk tränger fram i hans medvetande, tar över.

Hans förflutna tar över medvetandet och han flyter bort i minnen från en trasslig och fattig uppväxt. Minnena blir alltmer fragmentariska och hallucinatoriska. De blandas med en annan sorts texter och platserna varierar, London, Berlin, Glasgow. Men oftast är minnenas miljö Malmö och de no-go-zoner som utpekas där... 

Och slutet. Wow. Slutet är som ett slag i magen, en kalldusch.

Jag läste den här boken i ett sträck under en flygresa. Jag tror att den behöver längre stunder av läsning, inget för kort pendlingsläsning. Men tveka inte, den är inte lång, och så värd att läsas, så värd!


Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus kanske.


Författaren Andrzej Tichý, född 1978 i Prag, är bosatt i Röstånga i Skåne. Han debuterade med Sex liter luft 2005, för vilken han tilldelades Borås Tidnings debutantpris. Romanerna Fält (2008) och Kairos (2013) var båda nominerade till Nordiska rådets litteraturpris.

söndag 6 november 2016

Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård

"Det var länge sedan jag slutade prata." Så börjar den här berättelsen och den gör ont i själen. Ellens tystnad skriker från sidorna.

I Välkommen till Amerika möter vi en familj på randen till katastrof.

Berättelsen rör sig i ett litet område, Ellens omedelbara närhet, med utvikningar i minnen från hur det brukade vara. Både ljusa och mörka minnen. Det är extremt på ett väldigt lågmält sätt.

Familjen som rasar i takt med att pappans psykiska sjukdom förvärras. Oförmågan hos de vuxna att klara av att hantera det. Lättnaden, och skuldkänslorna, när pappan så småningom dör i ensamhet.
Sa jag att jag inte tänkte på sjukdomen? Det var fel Det var som att alla tankar landade där. De är ingen enkel sak att växa upp.
Ellen försöker hantera verkligheten på det sätt hon kan, genom att kontrollera sig själv, hon slutar prata. Hennes bror väljer att stänga in sig, spika igen dörren till sitt rum, och försjunka i musiken. Mamman, skådespelerskan, försöker bortse. Hon fokuserar på sitt arbete och hoppas att allt ska bli bra. Hon upprepar för sig själv och andra, som ett mantra, "Vi är en ljus familj!" 

Det här är en stor berättelse i litet format. Orden är genialiskt formade och håller mig fast i berättelsen. Det blir inte sentimentalt, det blir inte dömande, det blir bara bra.

Låna på biblan, köp den hos din lokala bokhandlare eller kanske hos Adlibris eller Bokus

lördag 5 november 2016

De polyglotta älskarna av Lina Wolff


Jag har rest lite, det betyder tid för läsande! :)

De polyglotta älskarna. Jag var tvungen att slå upp polyglotta. Det betyder "som talar många språk". Och språket/språken är centralt i den här berättelsen. Och omslaget av Lotta Kühlhorn! Så himla snyggt.

Det här handlar om relationer. Mellan man och kvinna, övriga relationer finns bara i bakgrunden. Och det är komplicerade relationer, på intet sätt självklara. De olika huvudpersonerna, som hänger ihop på komplicerade sätt är också just, komplicerade. Det är svårt att tycka om dem och förstå deras val, de är inte sympatiska men intressanta. De är människor som överlever.Vi får träffa tre personer, Ellinor, Max och Lucrezia.
Max Lamas drömmer om en älskarinna som talar alla hans språk. Sökandet tar honom från Stockholm till Italien, där han lär känna en markisinna som står på ruinens brant. Ellinor kommer från en by i Skåne. En dag sätter hon in en kontaktannons: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Och Lucrezia bevittnar hur hennes mormor går under i sitt avfolkade palats.
De polyglotta älskarna är ett manuskript som har en central betydelse och knyter ihop hela berättelsen. Ett manuskript som i ett läge slängs in i elden och brinner upp. Det är magiskt skildrat! Helt okomplicerat beskrivet, det görs bara. Men när jag läser drar jag efter andan, tror inte att det är sant, vill stoppa in handen i elden och rädda det. Mina starka känslor står i skarp kontrast mot personernas svalhet.

Ofta återkommer författaren till speglar och språk i olika skeenden, de finns som en bakgrund ständigt närvarande och de förstärker känslan av önskan att bli sedd och förstådd och respekterad för de val man gör.

Den här berättelsen får mig att fundera och undra vad som ligger bakom alla händelser och människornas val. Det finns många bottnar men samtidigt är den väldigt rakt skriven, osentimentalt beskriver författaren personerna och deras liv och relationer.

Jag tycker om den! De polyglotta älskarna är en bok att läsa och upptäcka och att läsa om och om igen. Jag har inte läst någon av Lina Wolffs tidigare böcker, nu kommer jag nog att göra det. Hennes tidigare roman Bret Easton Ellis och de andra hundarna (2012) belönades med Tidningen Vi:s litteraturpris och nominerades till Sveriges Radios romanpris. 

Låna den på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.