tisdag 21 februari 2017

Hustrun av Meg Wolitzer

Kulturmannen hustru. Ja, det är hon som berättar. Berättar om kulturmannen som tar plats som fårberömmelse som blir beundrad och prisad. På någon annans bekostnad. Eller?

Jag har precis läst klart Hustrun av Meg Wolitzer och ska bokcirkla om den ikväll. Och jag behöver verkligen få diskutera den här. :)

Jag är inte så förtjust. Jo, jag är imponerad. Den är klart läsvärd! "Alla" andra prisar den ju. Jo, det finns många delar som är intressanta! Men är den inte lite trist? Vad tycker jag egentligen?

Författaren lotsar mig genom det Castlemanska äktenskapet, från det trevande mötet på kursen "Grunder i kreativt skrivande" på College, där han var hennes lärare, till den slutliga brytpunkten som kulminerar i ett avslöjande av en omsorgsfullt bevarad hemlighet. Joan har stöttat sin man i både med- och motgångar, följt honom på alla resor och uppläsningar. Sina egna författarambitioner lade hon tidigt på hyllan. Nu är hon och Joe på väg till Helsingfors där han ska ta emot ett prestigefullt litteraturpris av finska akademin. Men Joan, som under fyrtio års äktenskap offrat både familjen och sin egen karriär för att leva hans dröm, har tillslut fått nog. Tillvaron som den perfekta författarhustrun har börjat stå henne upp i halsen.

Det är ett intressant upplägg att låta hustrun få ordet. Få berättelsen berättad från sidan (eller egentligen centrum?). Men, jag vet inte, det blir aldrig intressant för mig, mer lite trist...

Kanske är det upplägget med att vi redan från början vet vad som ska hända, Joan ska lämna Joe, som gör det till en enda lång transportsträcka. Och målet på resan får väldigt lite plats i berättelsen, även om upplösningen är spektakulär på många sätt. Det är som att "hur man bygger en kulturman" är det viktiga, inte hur i hela friden man bryter sig loss?

Det positiva är såklart språket. Snyggt flytande och det puttar mig framför sig. Mycket bra berättarteknik. Det är bitskt, hätskt och bittert. Ibland sorgset betraktande. Några små översättningtolkningar hakar jag i och för sig upp mig på, men det är inget i sammanhanget.

Jag håller ganska mycket med Kristina Sandberg i SvD. Men många hyllar också, t.ex. Johanna Lindbäck hos Bokhora

Det finns helt klart många "varför" att diskutera i den här berättelsen? Och det hoppas jag att vi kommer att göra ikväll! :-)

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar