torsdag 30 mars 2017

Priser och utmärkelser - I

I som Ivar Lo-priset

Ivar Lo-priset är ett litterärt pris på 125 000 kronor (2012) som utdelas av fackföreningsrörelsen (LO), Landsorganisationen. Det instiftades som en hyllning till Ivar Lo-Johansson på hans 85-årsdag, den 23 februari 1986. Fram till sin död 1990 ingick Ivar Lo-Johansson i stipendiefonden som årligen utser en betydande arbetarförfattare. 

År 2017 tilldelades författaren Anneli Jordahl priset med följande motivering:
"2017 års Ivar Lo-pris går till Anneli Jordahl, vars författarskap utgör en ständigt fördjupande undersökning av individers och kollektivs klassidentitet. Författaren är en mångbottnad gestaltare, som med nya uttrycksformer förenar fiktion och dokumentation. Efter verk som ”Klass - är du fin nog?” och romaner som utgår från Ellen Key eller den egna modern har Anneli Jordahl givit ut ”Som hundarna i Lafayette Park”, en modern arbetarroman som hjälper oss att förstå sambandet mellan klass, genus och etnicitet."
Anneli Jordahl, född 1960 i Östersund, är författare, litteraturkritiker och föreläsare. Efter uppmärksammad sakprosa som Klass är du fin nog? (2003) och Att besegra fru J (2006) romandebuterade hon 2009 med Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Hennes senaste roman är Som hundarna i Lafayette Park.

Har du läst något av Anneli Jordahl? Jag har läst Låt inte den här stan plåga livet ur dig Mona och skriver om den på bloggen.

Detta är inlägg 30 av 100 i utmaningen #blogg100

onsdag 29 mars 2017

Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren

Det här är en berättelse om tre mer eller mindre tillfälliga besökare i det innersta av Västerbotten: konung Karl den femtonde, Jesus Kristus och den utlevade väckelsepredikanten Olof Helmersson.

Olof Helmersson, 83, som efter femtio år återvänder till Nedre Avabäck i inre Västerbotten. Och så får vi höra om ett synnerligen rart brännvin.

Det här är också en berättelse om den trakt som jag känner är en del av min hembygd, vad det nu kan vara. Jag har inte rötter där men tillbringade tid där i en viktig tid av mitt liv. När jag bildade familj. Kanske är man då lite extra mottaglig för att adoptera en hembygd? Jag gjorde det i alla fall. :)
 "Jag var pastor i Nedre Avabäck, sade Olof Helmersson. Det var jag som vållade de sista stora väckelserna. Jag predikade i alla de sju församlingarna. Mellan nittonhundraförtisju och nittonhundrafemtifem omvände jag fyrahundrasexton själar i de här trakterna. Några av dem två gånger. Fanns det så många själar? Ja, de fanns."
Att få följa Olof Helmerssons vingliga cykelfärder genom bygden. Hans övertygelse och målmedvetenhet som sakta mattas av vart efter han möter människorna. Människorna som skapat sina egna liv och inte vill bli ofrälsta så lätt. Och möter, det är nyckelordet här.

Det är milt och fint skrivet, det är långsamt och eftertänksamt, det är Torgny Lindgren. Åh vad jag tycker om det här. Trakten, språket, människorna. Läs bums om du inte redan gjort det!!

Ps. Gammal Norrlands Akvavit är den allra bästa snapsen! Ds. 

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Bokus eller Adlibris.

Detta är inlägg 29 av 100 i utmaningen #blogg100

tisdag 28 mars 2017

Älskade barnbarn

Ibland får man tid. Och då gäller det att fånga den. 💗


Detta är inlägg 28 av 100 i utmaningen #blogg100

måndag 27 mars 2017

Det är natten av Karolina Ramqvist

"Att vilja träffa en författare för att man tycker om det han skriver är som att vilja träffa ankan för att man tycker om ankleverpastej." Så skriver Margaret Atwood om författarroll och skrivande.

Det här är en liten pärla till bok som får mig att tänka efter, och kanske förstå lite hur det kan vara att vara författare.

Karolina Ramqvist ger oss en väldigt personlig liten essä om författarskapet och offentligheten: Det är natten

Jag tycker mycket om författarens övriga böcker och det här ger mig lite inblick i vad som kan finnas bakom. Men också mycket förståelse för hur svårt det kan vara att lämna i från sig en bok, och känna sig tvungen att prata om den.

Underrubriken till essän lyder ”Författaren och den som skriver”. Också den vilar mot ett citat. Den här gången av Bodil Malmsten: ”Det är inte som författare jag skriver det här – medan jag skriver, skriver jag. Författare kommer efteråt. Under skrivandet är jag en som skriver, var och en som skriver är det – var och en för sig.”

Det är allvarligt, omsorgsfullt och insiktsfullt skrivet. När det tar slut vill jag läsa mer.  

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller Bokus eller Adlibris.

Detta är inlägg 27 av 100 i utmaningen #blogg100

söndag 26 mars 2017

Ibland är man lessen ibland är man glad av Martina Montelius

Det här är Martina Montelius, och jag vet ingen som skriver som hon.

Ibland är man lessen ibland är man glad handlar om Rakel och människorna runt henne. Och allt annat runt henne, skräcken, sorgen, ilskan, vanmakten.  Men att beskriva den går inte, det blir platt och intetsägande, du måste läsa.

Det är skräck- och äckelkänsla men lika mycket galghumor och en stor dos verklighet. Vad gör livet med oss om vi inte passar in? Och vad är egentligen verkligt?
Rakel är 32 år och hatar allt som är naturligt. Är det så konstigt? Hon bär på ett hjärta som när som helst kan sluta slå och lungor som hotar att ge henne andnöd. Därtill bär hon på en ångest – även den helt naturlig – som sliter henne i stycken inifrån. På skolan där hon arbetar får ingen veta hur hon lider. Kollegerna har ändå nog av sig själva. Och Rakel kunde inte bry sig mindre. Hon är upptagen av att vänta på svar på ett brev hon skickat till någon hon tror kan bli en kamrat.
Språket är stilistiskt perfekt, surrealistiskt och snyggt. Att hålla läsaren fången genom en berättelse som detta kräver rätt sorts ord, i rätt ordning.

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller t.ex. Adlibris eller Bokus

Inlägg 26 av 100 i utmaningen #blogg100  

fredag 24 mars 2017

Grannar - Aris Fioretos

En del ur Novellix-boxen Grannar igen. Denna gång Aris Fioretos.

Rapport från den täta världen är en liten finurlig, finstämd och sorglig historia!
Vi var fem pojkar i klass HII som brukade samlas runt schackbrädet. Argumenten stöttes och blöttes mellan dragen. När det slutligen blev dags att rösta visade sig två vara för, två mot självmordet som lösning. Den femte i gruppen vägrade att ta ställning.
En tillbakablick på en gymnasietid och vännerna som fanns då. Samspelet, närheten, främlingsskapet. Om hemliga språk, outtalade tankar och vänner som visar sig vara annorlunda än man trott.

Grannar ur ytterligare ett perspektiv. Läs och njut.  

Detta är inlägg 24 av 100 i utmaningen #blogg100 

torsdag 23 mars 2017

Grannar - Kim Thúy

Dags för nästa godbit i påsen Grannar hos Novellix.

Novellen Hitomi av Kim Thúy. Så här börjar det: De är fem. Pappa, mamma, tre barn och en urgammal katt som heter Myrtille. Människor med historia och förväntningar. Livet rinner dem lite ur händerna...
En kväll, en vecka efter att jag hade flyttat in i min nya lägenhet, tände vi våra skrivbordslampor samtidigt. Det var så vi träffades: hans fönster mitt emot mitt, utan gardin eller persienner eftersom vi trodde oss vara ensamma. Han hade på sig en slips och jag en bomullskimono som hade tillhört min mormor.
Det här är vackert, finstämt, poetiskt... nästan svävande. Om livets vändningar i det lilla och om ett möte som blir av i sinnet mer än i verkligheten.

Jan Gradvall har skrivt förord till novellerna i asken Grannar och han avslutar så här: Grannar är något okontrollerbart, jobbigt, föränderligt, överraskande, berikande. Grannar är en del av livet. En del av att vara människa.

Läs dem allihop!

Detta är inlägg 23 av 100 i utmaningen #blogg100

onsdag 22 mars 2017

Priser och utmärkelser - H

H som i Harry Martinsson-priset

Harry Martinson-priset är ett pris som delas ut av Olofströms kommun i samarbete med Harry Martinson-sällskapet. Prissumman är på 83 950 kr. Priset började delas ut 2008 och delas ut vartannat år.

2016 års Harry Martinson pris till Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik.

Motivering: ”Harry Martinson-priset för år 2016 tilldelas Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, för en gärning där vetenskap i världsklass lever sida vid sida med ett stort engagemang för folkbildning. Ulf Danielsson är en fri tänkare som ser värdet i att förklara komplicerade sammanhang på ett enkelt sätt och som samtidigt är öppen för skönlitteraturens och inte minst lyrikens möjligheter att skapa bilder av det som är svårgripbart även för en vetenskapsman.”

Ulf Danielsson har skrivit fyra böcker, bland annat:

Mörkret vid tidens ände (2015, Fri Tanke förlag)
Boken är en snabb resumé av de senaste årens grundläggande fysikforskning där universums mörka sida spelar en allt viktigare roll. Det står klart att det mesta av universums energi och materia är mörk, fördold och till sin natur helt okänd. Här kan du se när han berättar mer om boken i programmet ”En bok, en författare”.

Dags att testa en fackbok kanske? :)

Detta är inlägg 22 av 100 i utmaningen #blogg100

tisdag 21 mars 2017

Grannar - Kjell Westö

En godbit ur Novellix-boxen Grannar igen. Denna gång Kjell Westö. En riktig favorit.

I novellen Midsommar med Herr Laakso får vi möta författaren själv en ensam midsommar i Helsingfors. Kjell bor i ett hus fyllt med äldre personer som inte alls uppskattar en ung persons vanor. Han kämpar med att bli omtyckt men det går sådär.

En midsommardag kommer han plötsligt väldigt nära.
Han föreföll förvånad över att jag öppnat. Det fanns något blygt och, ja, skrämt i hans kroppsspråk. ”Så ni … av alla … är hemma”, sa han tungt. Han tvekade en sekund eller två, men fortsatte sedan: ”Kom … det är bråttom!”
I ett sårbart ögonblick närmar de sig, Kjell och Herr Laakso. Försiktigt, lite trevande. Och där är den plötsligt, närheten och sårbarheten.

Som alltid så får vi en liten lektion i Finlands historia och en inblick i svårigheterna att inte glömma krigen. Då landsmän stod mot landsmän. Och som alltid får vi en aning om hur svårt det var, och fortfarande är.

Läs denna lilla pärla om hur vi kan hitta samhörighet i en svår stund.

Detta är inlägg 21 av 100 i utmaningen #blogg100 

 

måndag 20 mars 2017

Domaren av Ian McEwan

I Domaren av Ian McEwan får vi träffa Fiona Maye som är hovrättsdomare specialiserad på familjerättsfrågor och dömer i fall där man bland annat måste prioritera mellan barns välfärd och religiösa fri- och rättigheter.

Hennes äktenskap är i gungning. Hennes man vill ha en älskarinna med hennes välsignelse. Hon vägrar och han flyttar ut, men kommer tillbaka. Hela situationen gör att hon börjar fundera på sina prioriteringar i livet.

Samtidigt pockar arbetet på. Många svåra fall rörande relationer, äktenskap och barn kommer för henne, vilket gör privatlivet som hon på något sätt flyr väldigt nära.

Det här är en berättelse om val. Om moral och etik. Om människor vi kommer nära på olika sätt. Titeln leder kanske tanken lite fel, fokus är inte på själva domar-yrket. Orginaltiteln är The Children Act, och något liknande det hade kanske varit mer rättvisande.

Det är väldigt snyggt skrivet, skicklig berättarteknik och snygga ordvändningar håller mig fast. Jag får tänka till, det finns inga färdiga lösningar, inget facit. Och det är svåra frågor det handlar om. Inget är självklart, inget är tydligt. 


Jag fnissar lite på sina håll och upprörs ibland. Upprörs kanske främst åt att hon så "lättvindigt" låter mannen bara flytta in igen...

Jag diskuterar den i min bokcirkel ikväll, det ska bli mycket intressant att höra vad de andra tycker!

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Detta är inlägg 20 av 100 i utmaningen #blogg100 

söndag 19 mars 2017

Grannar - Merethe Linström

Vad är egentligen en granne – är det en främling, vän eller fiende? Begreppet väcker funderingar kring integritet och civilkurage, men det berör även ämnen som gemenskap, utanförskap och gränser. Hur förhåller vi oss till våra grannar?

I Novellix novell-box Grannar har nio författare – fyra svenska och fem internationella – fritt tolkat detta tema.

Jag läste nyss en av dem, Merethe Lindströms Ödelagda städer. Och som alltid är Lindströms texter som en sötsur bit i påsen. Den där om växlar smak vart efter, lite sakta. Berättelsen är långsamt vacker och orden stöttar det osäkra, det sköra. 
Jag saktar ner och kör in till vägkanten. Bakom oss skymmer en lastbil sikten innan den svänger in på en avtagsväg. Jag vet inte vad liftaren gör. Vi får vänta. Så är han framme, du sträcker dig bakåt och öppnar dörren. Släpper in det våta och oförutsedda, vad som helst. Liftaren tackar. Jag säger det är ingenting att tacka för.
Vi får ett ögonblick i livet, en biltur och en främling som kliver på som inte tvekar. Som öppnar sinnen. Som låter solen glimma till genom molnen. Som läker sår. Det är vackert!
Detta är inlägg 19 av 100 i utmaningen #blogg100 

fredag 17 mars 2017

Priser och utmärkelser - G

G som i Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris

Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris är ett svenskt litteraturpris på 25 000 kronor. Priset delades ut första gången 1990 och har sedan dess delas ut årligen, med undantag för åren 1993, 2002 och 2009


Priset tilldelades år 2016 poeten Jila Mossaed.

Motivering: Jila Mossaed tilldelas Gustaf Fröding-sällskapet lyrikpris 2016 för sin uppfordrande och tydliga poesi om förtryck, exil, främlingskap och om erövringen av ett nytt språk och en ny identitet.

Jila Mossaed föddes i Teheran 1948. Sedan 1986 är hon bosatt i Sverige. Hon debuterade på svenska med diktsamlingen Månen och den eviga kon (Ordfront 1997). Sedan dess har hon givit ut ett flertal diktsamlingar, senast Jag föder rådjuret (Lejd 2015).

Förlaget Lejd presenterar Jila Mossaed så här: ”På persiska har hon publicerat ett flertal diktsamlingar och två romaner. Hon är ett känt namn bland de många exiliranier som är spridda runt om i världen. Jila Mossaed skriver sin poesi under exilens stjärna. Hon förenar det persiska med det svenska i en smärtans degel, vilket ger en klar och samtidigt ornamental diktning.”

Värt att notera i sammanhanget är att det finns minst en ytterligare koppling mellan Jila Mossaed och Gustaf Fröding. 1997 fick hon Karlstads kommuns kulturstipendium till Gustaf Frödings minne.

Har du läst något av denna författare? Inte jag, men nu är det kanske dags. :)

Detta är inlägg 17 av 100 i utmaningen #blogg100 

torsdag 16 mars 2017

Priser och utmärkelser - F

F som i Fackbokskategorin i Augustpriset  
(okej, liiite krystat ;-) )

Det ligger nära till hands att välja Augustpriset så klart. Jag har varit ambassadör för priset några år och läst och bloggat och twittrat och galat. 
När Augustpriset instiftades 1989 var det ju för att premiera årets bästa litterära bok. Inför prisutdelningen 1992 beslutade Svenska Bokförläggareföreningen att införa två klasser till. En för årets bästa svenska fackbok, och en för årets bästa svenska barn- och ungdomsbok.



Årets svenska fackbok 2016

Gutenberggalaxens nova. En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution, Nina Burton, Albert Bonniers Förlag

Han var västvärldens förste bästsäljare, en flitigt nätverkande humanist som med boktryckarkonsten byggde broar mellan religion och vetenskap. I en fantasieggande berättelse får vi följa den litterära stjärnan Erasmus av Rotterdam under 1500-talets medierevolution i Europa. Med ett livfullt språk ges en historielektion med perspektiv på vår egen tid.

Detta är inlägg 16 av 100 i utmaningen #blogg100

tisdag 14 mars 2017

Pi-dagen, eller är det paj?

Det blir väl många inlägg om detta idag kan jag tro och jag återanvänder ett gammalt. :-)

Arkimedes konstant, Ludolphs tal eller kort och gott: pi.

Pi-dagen är tillägnad den matematiska konstanten Pi π ( ≈ 3,141592653589....). Den infaller den 14 mars varje år på grund av sambandet med datumformatet. Förra året var det extra mitt i prick eftersom de fyra första decimalerna, avrundat, blir dag och år. 3, 1416 = mars, 14, 2016.

Pi representerar förhållandet mellan en cirkels omkrets och diameter, O = πd. Arkimedes intresse för pi är förevigat i uttrycket ”rubba inte mina cirklar” (noli tangere circulos meos), vilket han ska ha sagt när han ritade former i sanden och stördes av invaderande romare.

Pi-dagen har "firats" sedan 1988, och brukar vara en dag då matematik uppmärksammas på olika sätt av skolor, kommuner, organisationer och företag. Dagen firas också lämpligen med paj-ätning, på grund av det engelska uttalet! :-)

Det har naturligtvis slagits rekord i detta. En ny svensk pi-rekordhållare. Jonas rabblade upp 13209 av talets oändligt många decimaler. TRETTONTUSEN. Jag är rätt nöjd med att kunna fyra...


Detta är inlägg (3,) 14 av 100 i utmaningen #blogg100 

söndag 12 mars 2017

Stockholm - promenadstaden

Att gå är det bästa sättet att se en stad, även sin egen. Tycker jag. :) Så ut och upptäck!!

Det finns så många sätt att upptäcka och uppleva en stad, och själva gåendet är nästan meditativt. Jag läste om en kvinna som arbetade i city i Stockholm och som på sin lunchpromenad betade av alla gator kring kontoret. Alla. Och upptäckte saker hon aldrig skulle gjort annars. Vackra hus, gömda små parker, trevliga affärer och restauranger.

Att bli nyfiken på staden ger dessutom historisk inblick. Hur har staden sett ut förut? Varför är det här huset så speciellt byggt? Plötsligt finner man sig googlande på historiska adresser och surfande på Stockholmskällan. :)

Det finns såklart hur mycket böcker och webbplatser som helst att ta hjälp av. Boken Alla dessa promenader i Stockholmstrakten tycker jag om.

Och idag hittade jag en mycket bra sida på stadens webbplats, Gångstråk Stockholm, med information och kartor över trevliga promenader.

Eniro har den jätteroliga tjänsten Historiskt flygfoto, där jag kan se Stockholm från ovan i nutid parallellt med på 50-talet. Det är lätt att fastna kan jag säga...

Stockholmskällan som sagt, en guldgruva på många sätt, och även när det gäller bilder på staden. Men också kartor! Och här är möjligheterna fler. Jämför en karta över gamla stan i nutid och 1805. Wow, säger jag bara.

Men åter till själva promenerandet. Det finns naturligtvis appar. Walk in Stockholm har en. Och på deras sajt finns också massor av intressant kringinformation och tips kring promenerande i staden.

Trippa är också en utmärkt sajt, där kan du hitta massor av promenader och information om vad du ser på vägen. Perfekt!

Har du tips på bra sidor, appar, böcker?

Detta är inlägg 12 av 100 i utmaningen #blogg100 


lördag 11 mars 2017

Priser och utmärkelser - E

E som i Eyvind Johnson priset

För att hedra minnet av författaren och nobelpristagaren Eyvind Johnson instiftade Bodens kommun ett litteraturpris, Eyvind Johnsonpriset, 1988.
Prissumman är 70 000 kronor.

Eyvind Johnson föddes 1900 i Björkelund utanför Boden. Han blev ledamot av Svenska Akademien 1957 och erhöll Nobelpriset i litteratur 1974 tillsammans med Harry Martinson.

Priset utdelas i regel vartannat år, dock med några undantag. 1999 och 2001 års pris slogs samman och delades ut 2000, hundra år efter Johnssons födelse. 2002 delades inget pris ut.

Pristagare 2016 blev MajGull Axelsson med motiveringen: "I sin roman Jag heter inte Miriam sätter Axelsson ljuset på det dolda och glömda och visar hur en komplex väv av olika förtryck kan lindas runt en människa och börja strypa. Genom att berätta om människor, som i det förflutna förlorat sin plats i samhällen, ger hon läsaren insikter om vad som sker nu och kan ske igen. Hennes romankonst tränger djupt in i läsaren."

Jag tycker mycket om MajGull Axelsson som författare. Har du kanske läst något av henne?

Har du läst Eyvind Johnson? Det har inte jag. Hm.. de svenska nobelpristagarna kanske borde vara obligatorisk läsning? Lägger till i min läslista. :)

Detta är inlägg 11 av 100 i utmaningen #blogg100 







fredag 10 mars 2017

Priser och utmärkelser - D

D som i De nios stora pris. 

De Nios Stora Pris är ett litteraturpris som delas ut av Samfundet De Nio, första gången 1916. Priset var år 2016 på 300 000 kronor. 


Samfundet De Nio är en litterär akademi, med nio på livstid valda ledamöter. Samfundet instiftades den 14 februari 1913 i Stockholm på grundval av ett testamentariskt förordnande av Lotten von Kræmer. Samfundet har till huvudsaklig uppgift att utdela litterära priser.

Författaren Carola Hansson fick 2016 års Stora Pris. 

"För hennes på en gång originella och i europeisk tradition förankrade berättarkonst, som med psykologisk klokhet och litterärt mästerskap ställer de eviga frågorna om människans villkor.”

Detta är inlägg 10 av 100 i utmaningen #blogg100