torsdag 13 april 2017

Slutet på sommaren av Anders de la Motte

En spännande och nära berättelse om minnen och ärvda oförrätter. Slutet på sommaren av Anders de la Motte är en bladvändare. Inte alls lik hans tidigare actionberättelser som jag läst, MemoRandom och UltiMatum. Det här är lågmält och utforskande, inget blod, inga skjutvapen, men minst lika spännande. 

En sensommarkväll 1983 försvinner en femårig pojke från en ensligt belägen gård på den skånska slätten. Trots att hela bygden engagerar sig i sökandet hittas han inte, och ryktena och misstankarna sprids snabbt. Men den valhänta brottsutredning som följer läggs till slut ner, och sorgen och ovissheten får pojkens familj att långsamt falla sönder.

Tjugo år senare leder hans storasyster Veronica ett gruppterapisamtal i Stockholm. Plötsligt ansluter en ung man, och inför gruppen berättar han om sin barndom, om oförklarliga minnen av en pojkes försvinnande. Hans berättelse är skrämmande välbekant och skakar om Veronica.

Berättelsen växlar mellan dåtid och nutid och det vävs mycket snyggt samman. Språket flyter fint och lockar mig att läsa vidare, en bladvändare som sagt. En bladvändare med lite oväntat slut.

Vad hände egentligen den där sommaren för så längesedan? Sommaren som aldrig tog slut.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. hos Adlibris eller Bokus.

Detta är inlägg 44 av 100 i utmaningen #blogg100

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar